Återvändningsgränd. Блейк Пирс
Чтение книги онлайн.
Читать онлайн книгу Återvändningsgränd - Блейк Пирс страница 6
Hon slet sig från honom och öppnade bildörren. När de gick fram till yttertrappan utanför lägenheten, insåg hon att hon inte kunde minnas när hon senast hade känt sig så... så flytande.
Flytande, tänkte hon med ett leende. Det var ett ord Danielle hade använt en gång för att beskriva hur det kändes när man landade efter en orgasm. Minnet fick Chloe att känna sig alldeles varm inombords. Hon sträckte ut sin hand och tillsammans gick de hand i hand in i byggnaden.
De gick in i hissen och när dörrarna stängdes tryckte hon upp honom mot hissväggen och kysste honom, till sin egen förvåning. Nu när hon kunde komma åt honom ordentligt tog hon tag i honom runt midjan och drog honom intill sig. Den här kyssen var lite mer passionerad och visade honom vad hon skulle vilja göra med honom i det ögonblicket.
Han var lika ivrig och la armarna runt hennes midja. När han tryckte henne mot sin kropp och deras kroppar möttes, flämtade hon till. Det var lite genant.
Hissen stannade till så hon tog ett steg åt sidan. Hon kunde bara föreställa sig hur de andra människorna i byggnaden skulle reagera om de visste att hon hade hånglat i hissen. Hon tittade på Moulton och kände sig lite lättad när hon såg att även han andades tungt.
De gick ner längs hallen eftersom hennes lägenhet låg fyra dörrar ner. Det slog henne att Moulton var hennes första besökare, förutom Danielle.
Det är synd att jag inte tänker ödsla någon tid på att visa honom runt, tänkte hon.
Även den tanken fick henne att skämmas lite. Hon hade aldrig känt en sådan stark fysisk dragning mot en man förut. Efter ett tag hade sex blivit mer rutinartat med Steven. Och om hon skulle vara helt ärlig, var det inte ofta hon hade känt sig tillfredsställd. Och på grund av det hade hon heller inte haft så stort behov av att vara intim med honom.
Chloe låste upp dörren och sedan gick de in i lägenheten. Hon tände kökslampan och hängde sin handväska på en av barstolarna.
“Hur länge har du bott här?” frågade Moulton.
“Sex månader kanske, antar jag. Jag har inte haft så många besökare.”
Moulton gick fram till henne och la en hand på hennes midja. När de kysstes denna gången var det långsamt och målmedvetet. Det tog bara några sekunder innan han försiktigt tryckte henne mot köksdisken och deras kyss blev allt djupare. Chloe kände sig andfådd igen, uppslukad av en innerlig lust hon inte hade känt sedan hon var med en kille för första gången på gymnasiet.
Hon avbröt kyssen länge nog för att leda honom till soffan. De satte sig ner bredvid varandra och fortsatte omedelbart. Det kändes så bra att vara med en man på det här sättet, speciellt en som fick henne att känna alla dessa känslor. Om hon räknade med den tid då det inte hade varit så hett mellan henne och Steven längre, hade det gått ungefär ett och ett halvt år sedan hon hade blivit kysst och berörd av en man på det här sättet.
Slutligen, efter vad som kändes som flera minuter, även om det säkert bara var några sekunder, lutade hon sig mot honom så att han inte hade något annat val än att lägga sig ner. Chloe la sig över honom och en av hans händer gled in under hennes skjorta, längs ryggen. När hon kände hans hud mot sin var det som att Chloe tappade kontrollen. Hon stönade och tryckte sig mot honom och han svarade genom att föra in sin hand ännu längre längs hennes rygg och upp längs sidan av hennes bh.
Hon satte sig upp i gränsle över honom och log. Det svajade i hennes huvud och alla muskler i kroppen trånade om mer.
“Jag menade vad jag sa”, sa hon nästan ursäktande. “Jag kan inte lägga med dig. Inte redan. Jag vet att det kanske verkar gammalmodigt...”
“Chloe, det är ok. Säg bara till när det räcker, så är det så. Säg till när jag ska åka hem.”
Hon log återigen. Hans svar fick henne nästan att ändra sig. Men hon kände att det var viktigt att inte gå för fort fram. Att sitta gränsle över honom på soffan var redan lite över gränsen.
“Jag vill inte att du ska åka hem”, sa hon. “Skulle jag låta helt skruvad om jag bad dig att stanna? Inte sex, men alltså... om vi kunde sova ihop?”
Erbjudandet verkade förvåna honom. Hon antog att det var ganska skumt.
Och vet du varför du frågar en sådan konstig fråga? Det var Danielle som dök upp i hennes huvud igen, hånfull och hjälpsam på samma gång. Det är för att pappa dök upp idag och vände uppochner på din värld. Du vill ha Moulton här så att du slipper vara ensam i natt.
“Förlåt”, sa hon. “Det verkar motsägande och dumt och -”
“Nej, det är ok”, sa Moulton. “Det låter trevligt. Jag vill bara be om en grej, dock.”
“Vad är det?”
“Mer kyssar, tack”, sa han med ett leende.
Hon log också och gav honom mer än gärna det han ville ha.
***
Hon vaknade till strax efter att Moulton hade klivit upp ur soffan. Hon hade blivit av med sin topp när de hånglade, men längre än så hade det inte gått. Det hade känts konstigt att somna på soffan med byxorna på, men hon var ändå stolt över sin återhållsamhet. Hon tittade på vägguret och såg att klockan var 05:10 på morgonen.
“Är du ok?” frågade hon.
“Ja”, sa han. “Jag bara... det kändes konstigt att sova över. Jag ville inte att det skulle bli knäppt på morgonen. Jag tänkte att det kanske är bäst om jag drar. Men vi hade i alla fall inte sex, så vi slipper den nivån av pinsamhet.”
“Det kanske var det som var min plan”, skojade hon.
“Ska jag skynda mig iväg och så låtsas vi att det här aldrig hände?” frågade Moulton.
“Jag tror jag vill att du stannar. Jag kan göra lite kaffe.”
“Säker?”
“Ja. Det skulle jag verkligen vilja, faktiskt.”
Hon tog på sig sin topp och gick ut i köket. Hon gjorde iordning kaffemaskinen medan Moulton tog på sig sin skjorta.
“Så det är torsdag”, sa han. “Jag vet inte varför, men det känns som lördag.”
“Är det för att det vi gjorde igår kväll vanligtvis sker på fredagskvällar? Ett sätt att kicka igång helgen på?”
“Jag vet inte”, sa han. “Det var länge sedan sist.”
“Sluta nu”, sa hon och satte igång bryggaren.
“Seriöst. Första året på gymnasiet, tror jag. Det var ett bra år för mig vad det gällde hångel utan sex.”
“Tja, det märkts inte. Det var... tja, det var mycket mer än vad jag hade förväntat mig när du plockade upp mig.”
“Samma