Förhållande till skapade varelser
16:5.1 (190.11) Varje segment i storuniversum, varje enskilt universum och enskild värld åtnjuter förmånen av alla Sju Härskarandars förenade råd och vishet men får den personliga prägeln och nyansen av endast en. Och den personliga naturen hos varje Härskarande genomströmmar helt och betingar unikt hans superuniversum.
16:5.2 (190.12) Som följd av de Sju Härskarandarnas personliga inflytande måste varje varelse i varje klass av intelligenta varelser utanför Paradiset och Havona ha den karakteristiska individuella prägel som anger den nedärvda naturen från någon av dessa Sju Härskarandar. Vad beträffar de sju superuniverserna kommer varje infödd varelse, människa eller ängel, att för evigt bära detta kännetecken som anger hennes födelseursprung.
16:5.3 (191.1) De Sju Härskarandarna tränger inte direkt in i de enskilda varelsernas materiella sinnen i de evolutionära världarna i rymden. De dödliga på Urantia upplever inte den personliga närvaron av sinne- och andeinverkan från Orvontons Härskarande. Om denne Härskarande uppnår någon form av kontakt med det enskilda dödliga sinnet under de tidigare evolutionära tidsåldrarna på en bebodd planet, måste det ske genom den omvårdnad som utgår från lokaluniversumets Skapande Ande, makan och medarbetaren till Guds Skaparson, som presiderar över varje lokal skapelses öden. Men denna samma Skapande Moderande är till sin natur och karaktär helt lik Orvontons Härskarande.
16:5.4 (191.2) Den fysiska prägeln som härstammar från en Härskarande är en del av människans materiella ursprung. Hela det morontiella livsskedet levs under fortgående inflytande från denne samme Härskarande. Det är knappast underligt att det efterföljande andelivsskedet som en sådan uppstigande dödlig genomgår inte någonsin helt upprotar det kännetecknande draget som härstammar från denne samme övervakande Ande. En Härskarandes prägel är grundläggande för själva existensen i varje stadium av de dödligas uppstigande före Havona.
16:5.5 (191.3) De utmärkande personlighetstrender som framträder i de evolutionära dödligas livserfarenheter, och som är särpräglade i varje superuniversum och direkt uttrycker naturen hos den dominerande Härskaranden, utplånas aldrig helt, inte ens efter det att dessa uppstigande varelser underkastas den långa träning och enande disciplin som de möter på Havonas en miljard utbildningssfärer. Även den efterföljande intensiva paradiskulturen räcker inte till för att sudda ut de kännetecken som anger från vilket superuniversum vederbörande härstammar. Under all evighet kommer en uppstigande dödlig att uppvisa karaktäristiska drag som anger den ledande Anden i superuniversumet för hans födelse. Även då man i Finalitkåren önskar få fram eller skildra ett fullständigt treenighetsförhållande till den evolutionära skapelsen samlar man alltid en grupp om sju finaliter, en från varje superuniversum.
6. Det kosmiska sinnet
16:6.1 (191.4) Härskarandarna är det sjufaldiga ursprunget till det kosmiska sinnet, den intellektuella potentialen i storuniversum. Detta kosmiska sinne är en subabsolut manifestation av det Tredje Ursprungets och Centrets sinne och i vissa avseenden funktionellt anknutet till den evolverande Suprema Varelsens sinne.
16:6.2 (191.5) I en värld som Urantia möter vi inte de Sju Härskarandarnas direkta inflytande på människorasernas angelägenheter. Ni lever under det omedelbara inflytandet av Nebadons Skapande Ande. Trots det dominerar dessa samma Härskarandar grundreaktionerna i alla skapade varelsers sinnen, ty de är de verkliga källorna till de intellektuella och andliga potentialer som i lokaluniverserna har specialiserats för att fungera i de individers liv som bebor de evolutionära världarna i tid och rymd.
16:6.3 (191.6) Det kosmiska sinnets faktiska existens förklarar släktskapet mellan olika typer av mänskliga och övermänskliga sinnen. Inte endast besläktade andar dras till varandra, utan besläktade sinnen är också mycket umgängesvänliga och benägna att samarbeta med varandra. Människosinnen kan ibland observeras löpa i banor av förvånansvärd likhet och oförklarlig samstämmighet.
16:6.4 (191.7) I det kosmiska sinnets alla personlighetsassociationer finns det en egenskap som kunde kallas ”verklighetsrespons”. Det är denna universella kosmiska förmåga hos viljevarelser som räddar dem från att bli hjälplösa offer för de antaganden som vetenskap, filosofi och religion på förhand utgår från som sanna. Denna verklighetssensitivitet hos det kosmiska sinnet reagerar för vissa faser av verklighet precis så som energi-materia reagerar för gravitation. Det vore ännu mer korrekt att säga att dessa övermateriella realiteter reagerar på detta sätt för sinnet i kosmos.
16:6.5 (192.1) Det kosmiska sinnet reagerar ofelbart (igenkänner reaktionen) på tre nivåer av universumverklighet. Dessa reaktioner är självklara för klart resonerande och djupt tänkande sinnen. Dessa verklighetsnivåer är:
16:6.6 (192.2) 1. Kausalitet — de fysiska sinnenas verklighetsdomän, de vetenskapliga områdena av logisk enhetlighet, åtskiljandet av det faktiska och det icke-faktiska, begrundade slutsatser baserade på kosmisk respons. Detta är den matematiska formen av kosmisk urskillning.
16:6.7 (192.3) 2. Plikt — moraluppfattningens verklighetsdomän inom det filosofiska området, förnuftets arena, uppfattandet av relativt rätt och fel. Detta är den juridiska formen av kosmisk urskillning.
16:6.8 (192.4) 3. Dyrkan — den andliga domänen av den religiösa erfarenhetens verklighet, den personliga upplevelsen av gudomlig gemenskap, erkännandet av andevärden, övertygelsen om evig överlevnad, upphöjelsen från ställningen som Guds tjänare till Guds söners glädje och frihet. Detta är den högsta insikten hos det kosmiska sinnet, den vördnadsfulla och andäktiga formen av kosmisk urskillning.
16:6.9 (192.5) Dessa vetenskapliga, moraliska och andliga insikter, dessa kosmiska responser, är en naturlig del av det kosmiska sinnet som berikar alla viljevarelser. Livserfarenheten underlåter aldrig att utveckla dessa tre former av kosmisk intuition; de är byggstenar i självmedvetandets reflekterande tänkande. Men det är sorgligt att notera att så få personer på Urantia finner nöje i att kultivera dessa kvaliteter av modigt och självständigt kosmiskt tänkande.
16:6.10 (192.6) I lokaluniversernas sinnesutgivingar bildar dessa det kosmiska sinnets tre insikter de förhandsantaganden som gör det möjligt för människan att fungera som en rationell och självmedveten personlighet inom områdena för vetenskap, filosofi och religion. Uttryckt på annat sätt sker uppfattandet av realiteten av dessa den Infinites tre manifestationer med hjälp av en kosmisk självuppenbarelseteknik. Materia-energi uppfattas med sinnenas matematiska logik; sinne-förnuftet vet intuitivt sin moraliska plikt; ande-tron (dyrkan) är religionen om den andliga erfarenhetens verklighet. Dessa tre grundfaktorer i det reflekterande tänkandet kan bli förenade och koordinerade i personlighetsutvecklingen, eller de kan bli oproportionerliga och så gott som orelaterade i sina respektive funktioner. Men när de blir förenade frambringar de en stark karaktär som består i en korrelation av en faktabaserad vetenskap, en moralisk filosofi och en genuin religiös erfarenhet. Det är dessa tre former av kosmisk intuition som ger objektiv validitet, realitet, åt människans erfarenhet av ting, betydelser och värden.
16:6.11 (192.7) Det är utbildningens syfte att utveckla och skärpa denna medfödda förmåga hos människans sinne; civilisationens uppgift att uttrycka dem; livserfarenhetens ändamål att förverkliga dem; religionens syfte att förädla dem och personlighetens att förena dem.
7. Moral, dygd och personlighet
16:7.1 (192.8) Intelligensen ensam kan inte förklara den moraliska naturen. Moral, dygd, hör medfött till människans personlighet. Moralisk intuition, att inse plikten, är en beståndsdel
