men även om de kan avkunna dom om utsläckning av personliga varelsers identitet verkställer de inte dessa domar. Beslut av detta slag verkställs uteslutande av myndigheterna i ett superuniversum.
20:3.3 (226.3) När en Paradisavonal anländer till en evolutionär värld för att avsluta en domperiod och inleda en ny era av planetariskt framskridande innebär det inte nödvändigtvis vare sig ett administrativt uppdrag eller ett utgivningsuppdrag. Administrativa uppdrag är ibland inkarnationer, och utgivningsuppdrag är det alltid; det vill säga vid sådana uppdrag tjänar Avonalerna i materiell form — bokstavligen. Deras andra besök är ”tekniska”, och i dessa fall inkarnerar en Avonal inte för planetarisk tjänst. Om en Administratörson kommer endast som domare över domperioden, anländer han till en planet som en andlig varelse, osynlig för världens materiella varelser. Sådana tekniska besök förekommer upprepade gånger under en bebodd världs långa historia.
20:3.4 (226.4) Avonalsönerna kan verka som planetariska domare före såväl sin administrativa som utgivningserfarenhet. Under någotdera av dessa uppdrag kommer den inkarnerade Sonen emellertid att döma den pågående planetariska tidsåldern; detta gör även en Skaparson då han inkarnerar i dödlig gestalt på ett utgivningsuppdrag. När en Skaparson besöker en evolutionär värld och blir som en av dess människor, avslutar hans närvaro en domperiod och innebär en dom över världen.
4. Administrativa uppdrag
20:4.1 (226.5) Före det planetariska framträdandet av en Gåvoson besöks en bebodd värld vanligen av en Paradisavonal på ett administrativt uppdrag. Om det är det första administrativa besöket inkarnerar Avonalen alltid som en materiell varelse. Han framträder på planeten för sitt uppdrag som en fullvuxen man av de dödligas släkte, en varelse fullt synlig för och i fysisk kontakt med de dödliga av hans tid och generation. Under hela tiden för en administrativ inkarnation är förbindelsen mellan Avonalsonen och de lokala och universella andliga krafterna fullständig och obruten.
20:4.2 (226.6) En planet kan erfara många administrativa besök både före och efter en Gåvosons framträdande. Den kan besökas många gånger av samma eller andra Avonaler som avkunnar dom över domperioden, men sådana tekniska domslutsuppdrag är till sin natur varken utgivande eller administrativa, och Avonalerna är aldrig inkarnerade vid sådana tillfällen. Även när en planet välsignas med upprepade administrativa uppdrag underkastar sig Avonalerna inte alltid inkarnation som dödliga; och när de verkligen tjänar i de dödligas köttsliga gestalt framträder de alltid som den världens vuxna varelser; de föds inte av kvinna.
20:4.3 (227.1) När Paradissönerna är inkarnerade för uppdrag av antingen utgivande eller administrativ natur har de en erfaren Riktare, och dessa Riktare är olika för varje inkarnation. De Riktare som sinnesmässigt bebor Guds inkarnerade Söner kan aldrig hoppas på personlighet genom fusion med de människo-gudomliga varelser som de vistas i, men ofta personaliseras de med dekret av den Universelle Fadern. Sådana Riktare bildar det suprema rådet i Divinington för styrandet av Mysterieledsagarnas administration, identifiering och avsändande till de bebodda världarna. De tar också emot och ackrediterar Riktare vid deras återkomst till ”Faderns famn” efter upplösningen i döden av deras jordiska stofthyddor. På detta sätt blir världsdomarnas trogna Riktare upphöjda ledare för sin egen art.
20:4.4 (227.2) Urantia har aldrig varit värd för en Avonalson på ett administrativt uppdrag. Om Urantia hade följt den allmänna planen för bebodda världar skulle den ha blivit välsignad med ett administrativt besök någon gång mellan Adams dagar och Kristus Mikaels utgivning. Men den vanliga följden av Paradissöner på er planet blev helt rubbad av att er Skaparson framträdde på sin sista utgivning för nittonhundra år sedan.
20:4.5 (227.3) Urantia kan ännu få besök av en Avonal befullmäktigad att inkarnera för ett administrativt uppdrag, men beträffande det framtida uppträdandet av Paradissöner vet ”icke ens änglarna i himlen tiden eller sättet för sådana besök”, ty en värld där en Mikael har utgivit sig kommer under en Mästarsons särskilda och personliga beskydd och är därför helt underställd hans egna planer och beslut. I er värld kompliceras detta ytterligare av Mikaels löfte att återkomma. Oberoende av missförstånden gällande Mikael från Nebadons vistelse på Urantia är en sak med säkerhet autentisk: hans löfte att komma tillbaka till er värld. Med beaktande av denna utsikt kan endast tiden avslöja den framtida ordningsföljden för Guds Paradissöners besök på Urantia.
5. Utgivningen av Guds Paradissöner
20:5.1 (227.4) Den Evige Sonen är Guds eviga Ord. Den Evige Sonen är det fulländade uttrycket för den evige Faderns ”första” absoluta och infinita tanke. När en personlig duplett eller gudomlig utvidgning av denne Ursprunglige Son beger sig på ett utgivningsuppdrag, som innebär inkarnation som dödlig, blir det bokstavligen sant att det gudomliga ”Ordet blir kött”, och att Ordet sålunda har sin boning bland de ringa varelserna med ursprung i djurriket.
20:5.2 (227.5) På Urantia finns det en vitt utbredd tro att avsikten med en Sons utgivning är att på något sätt påverka den Universelle Faderns attityd. Men er upplysning borde ange att detta inte är sant. Utgivningen av Avonal- och Mikaelsönerna är en nödvändig del i den erfarenhetsmässiga process som har utformats för att göra dessa Söner till pålitliga och förstående myndighetspersoner och härskare över folken och planeterna i tid och rymd. En levnadsbana som omfattar en sjufaldig utgivning är det suprema målet för Paradisets alla Skaparsöner. Och alla Administratörsöner motiveras av denna samma tjänandets anda som så överflödande kännetecknar de primära Skaparsönerna och Paradisets Evige Son.
20:5.3 (227.6) En Paradisson av någon klass måste utges till varje av dödliga bebodda värld för att göra det möjligt för Tankeriktare att sinnesmässigt bebo alla normala människovarelser på den sfären, ty Tankeriktarna kommer inte till alla äkta människovarelser förrän Sanningens Ande har utgjutits över allt kött; och utgjutelsen av Sanningens Ande är beroende av att en Paradisson, som med framgång i dödlig skepnad har verkställt ett utgivningsuppdrag i en evolverande värld, återvänder till universumhögkvarteret.
20:5.4 (228.1) Under loppet av en bebodd planets långa historia inträffar många domperiodsdömanden, och mer än ett administrativt uppdrag kan förekomma, men vanligen tjänar en Gåvoson endast en gång på sfären. Det fordras endast att varje bebodd värld har en Gåvoson som kommer för att leva ett fullt liv som dödlig, från födelse till död. Förr eller senare är varje värld som bebos av dödliga, oberoende av sin andliga ställning, bestämd att bli värd för en Administratörson på ett utgivningsuppdrag med undantag för den planet i varje lokaluniversum på vilken en Skaparson väljer att utge sig som dödlig varelse.
20:5.5 (228.2) Då ni förstår mera av det som gäller Utgivningssönerna inser ni varför Urantia tilldrar sig så mycket intresse i Nebadons historia. Er lilla och obetydliga planet är av intresse i lokaluniversumet helt enkelt därför att den är den jordiska hemvärlden för Jesus från Nasaret. Den var scenen för er Skaparsons slutliga och segerrika utgivning, den arena där Mikael vann den suprema personliga överhögheten i universumet Nebadon.
20:5.6 (228.3) Vid högkvarteret i sitt lokaluniversum ägnar en Skaparson, i synnerhet efter det att han har slutfört sin egen utgivning som dödlig, mycket av sin tid åt att råda och instruera kollegiet av Medarbetarsöner: Administratörsönerna och andra. I kärlek och hängivelse, med öm barmhärtighet och tillgiven hänsynsfullhet, utger sig dessa Administratörsöner till världarna i rymden. Och på intet sätt är dessa planetariska tjänster underlägsna Mikaelernas utgivningar i de dödligas gestalt. Det är sant att er Skaparson, som värld för sitt slutliga äventyr i ett liv som skapad varelse, valde en värld som hade träffats av ovanliga motgångar. Men ingen planet
