Som individer och som klasser dessa olika typer av varelser flockas till oss som observatörer, utbyteselever och praktikanter. I Uversa finns det för närvarande över en miljard personer i denna goodwillkoloni. En del av dessa besökare stannar kanske en dag, andra kanske ett år, beroende på arten av deras uppdrag. Denna koloni består av nästan varje klass av universumvarelser förutom Skaparpersonligheter och morontiadödliga.
30:3.12 (340.1) De morontiadödliga är gäststuderande endast inom lokaluniversumet där de har sitt ursprung. De kan göra besök inom hela superuniversumet först efter att ha uppnått andestatus. Hela hälften av vår gästkoloni består av ”mellanlandande”, varelser på väg någon annanstans vilka stannar för att besöka huvudstaden i Orvonton. Dessa personligheter kan ha ett universumuppdrag att utföra, eller de kan ha en semesterperiod — ledighet från uppdrag. Privilegiet att resa och göra observationer inom universumets gränser är en del av alla uppstigande varelsers levnadsbana. Människans önskan att resa och iaktta nya folk och världar blir fullt tillgodosedd under den långa och händelserika uppstigningen till Paradiset genom lokaluniversumet, superuniversumet och centraluniversumet.
30:3.13 (340.2) 7. De uppstigande pilgrimerna. Då de uppstigande pilgrimerna förordnas till olika tjänster i samband med sitt framskridande mot Paradiset har de sitt hemvist i form av en goodwillkoloni på de olika högkvarterssfärerna. Medan de tjänstgör här och var, överallt i ett superuniversum, är dessa grupper i stort sett självstyrande. De utgör en koloni med ständigt växlande sammansättning, och de omfattar alla klasser av evolutionära dödliga och deras uppstigande medarbetare.
4. De Uppstigande Dödliga
30:4.1 (340.3) Samtidigt som tidens och rymdens dödliga överlevande benämns uppstigande pilgrimer då de har blivit godkända för den progressiva uppstigningen till Paradiset, intar dessa evolutionära varelser en så viktig plats i dessa berättelser att vi här önskar presentera en översikt av följande sju steg i uppstigningslivsskedet i universum:
30:4.2 (340.4) 1. Planetariska dödliga.
30:4.3 (340.5) 2. Sovande överlevande.
30:4.4 (340.6) 3. Mansoniavärldarnas studerande.
30:4.5 (340.7) 4. Morontiaframskridare.
30:4.6 (340.8) 5. Superuniversernas skyddslingar.
30:4.7 (340.9) 6. Havonapilgrimer.
30:4.8 (340.10) 7. De som har anlänt till Paradiset.
30:4.9 (340.11) Berättelsen i det följande skildrar en Riktarvistad dödligs livsskede i universum. De Son- och Andefusionerade dödliga har vissa delar gemensamma i detta livsskede, men vi har valt att framföra denna berättelse så som den gäller för de Riktarfusionerade dödliga, ty en sådan bestämmelse må förväntas av alla människoraser på Urantia.
30:4.10 (340.12) 1. Planetariska dödliga. De dödliga är alla evolutionära varelser med ursprung i djurriket och med uppstigningspotential. Till ursprung, natur och bestämmelse är dessa olika grupper och typer av människovarelser inte helt olika folken på Urantia. Människoraserna i varje värld erhåller samma omvårdnad av Guds Söner och får åtnjuta närvaron av tidens omvårdande andar. Efter den naturliga döden umgås alla typer av uppstigare på ett broderligt sätt som en enda stor morontiafamilj i mansoniavärldarna.
30:4.11 (341.1) 2. Sovande överlevande. Alla dödliga med överlevnadsstatus, under beskydd av personliga ödesväktare, går genom den naturliga dödens port och personaliseras på den tredje perioden i mansoniavärldarna. De godkända varelser som av någon orsak inte har kunnat nå den nivå av intelligensbehärskande och andlighetsbegåvande som skulle berättiga dem till personliga väktare, kan inte på detta sätt omedelbart och direkt bege sig till mansoniavärldarna. Dessa överlevande själar måste vila i medvetslös sömn tills domedagen i en ny tidsålder, i en ny domperiod, tills en Guds Son kommer för att hålla tidsålderns namnupprop och döma världen; och detta är det allmänna förfarandet överallt i Nebadon. Om Kristus Mikael sades det när han uppsteg i höjden efter avslutat arbete på jorden, att ”han ledde en stor mängd av fångar”. Och dessa fångar var de sovande överlevande från Adams dagar till dagen för Mästarens uppståndelse på Urantia.
30:4.12 (341.2) Tidens gång har ingen betydelse för de sovande dödliga; de är helt medvetslösa och minns inte längden av sin vila. Då personligheten igen har sammanfogats vid slutet av en tidsålder, reagerar de som har sovit fem tusen år inte annorlunda än de som har vilat fem dagar. Med undantag för detta dröjsmål genomgår dessa överlevande uppstigningsprogrammet på samma sätt som de som undviker den längre eller kortare dödssömnen.
30:4.13 (341.3) Dessa domperiodsklasser av pilgrimer från världarna används för morontiella gruppaktiviteter i lokaluniversernas arbete. Det finns en stor fördel med att mobilisera sådana enorma grupper; de hålls sålunda tillsammans under långa perioder av effektiv tjänst.
30:4.14 (341.4) 3. Mansoniavärldstuderande. Alla överlevande som vaknar upp i mansoniavärldarna hör till denna klass.
30:4.15 (341.5) Den fysiska kroppen av dödligt kött är inte en del av den nya sammansättningen av den sovande överlevande; den fysiska kroppen har blivit stoft igen. Den förordnade serafen anskaffar den nya kroppen, morontiagestalten, som blir den odödliga själens nya livsuppehållare och som bebos av den återvändande Riktaren. Riktaren är beskyddare av andereproduktionen av den sovande överlevandes sinne. Den förordnade serafen har vård om den överlevande identiteten — den odödliga själen — så långt den har utvecklats. Och när dessa två, Riktaren och serafen, återförenar sina personlighetsansvar, utgör den nya individen återuppståndelsen av den gamla personligheten, överlevnaden av själens evolverande morontiaidentitet. Denna återförening av själ och Riktare kallas med all rätt återuppståndelse, ett sammanfogande på nytt av personlighetens faktorer; men inte ens detta förklarar helt och hållet återuppträdandet av den överlevande personligheten. Fastän ni antagligen aldrig kommer att förstå själva denna oförklarliga händelse kommer ni en gång att erfarenhetsmässigt veta sanningen därav om ni inte avvisar planen för de dödligas överlevnad.
30:4.16 (341.6) Den plan som innebär att till en början kvarhålla de dödliga i sju efter varandra följande skolningsvärldar är närapå universell i Orvonton. I varje lokalsystem om ungefär ett tusen bebodda världar finns det sju mansoniavärldar, vanligen satelliter eller undersatelliter till systemets huvudstad. De utgör mottagningsvärldarna för majoriteten av uppstigande dödliga.
30:4.17 (341.7) Ibland kallas alla utbildningsvärldar som bebos av dödliga ”boningar”, och det var sådana sfärer Jesus avsåg då han sade: ”I min Faders hus finns många boningar.” Härifrån vidare framskrider de uppstigande inom en given grupp av sfärer såsom mansoniavärldarna, individuellt från sfär till sfär och från en fas av livet till en annan, men de avancerar alltid i klassformation från ett stadium av universumstudier till ett annat.
30:4.18 (342.1) 4. Morontiaframskridare. Från mansoniavärldarna uppåt genom systemets, konstellationens och universumets sfärer klassas de dödliga som morontiaframskridare; de färdas genom övergångssfärerna för de dödligas uppstigning. Under sitt framskridande från de lägre till de högre morontiavärldarna tjänar de uppstigande dödliga i många uppgifter i association med sina lärare och i sällskap med sina mera avancerade och äldre bröder.
30:4.19 (342.2) Morontiaframskridandet gäller den fortgående utvecklingen av intellekt, ande och personlighetsform. De överlevande är fortfarande varelser med tre naturer.
