i fyrtiotre rubel, två gånger dyrare än en flaska vodka. Den kondenserade röken stiger och sväller med ett vindkast…
notera TEN
Och de hemlösa är på fest
Och jag gick med en flickvän, en aktiv modedesigner utan en viss bostad enligt mitt pass, som är hela västvärlden, till taigabyn i Buturlinovka… I!.. Ett sovande kungarike, där alla inte ser pengar och är halv sömn och drömmer om ett tidigare liv.
På morgonen stod jag upp, kröp ut i trädgården och saknar dig. Älskarinna behandlade mäskan på kvällen. Baska gör ont och hällde bär på gården. En enda kyckling åt dem och föll livlös. Värdinnan, en dåre, tog och började plocka fjädrar på en kudde från en baksmälla, tyckte att det var för sent att klippa, hon dog själv och utan att hugga av huvudet var köttet styvt.
Under tiden vaknade kycklingen och fladdrade, svävande fjädrar oavsett var, var, sa fågeln från en baksmälla och sprang skallig en sida bort.
– Låt oss ta en promenad runt i byn. – föreslog, i ett hes förbi, mezzosopran, en vän som kröp ut efter mig.
– Eller kanske kommer vi att krypa? – stigande krypande från nästa steg på verandan, svarade jag med en sushkim. Mina klackar var inaktuella utanför tröskeln inuti kojan och blod flödade till huvudet, vilket förstärkte smärtan. En vän stod upp, lutade sig på nacken och sköt näsan, dyra skor, fortsatte till utgången från gården. Jag kröp nerför trappan till mina fötter och spratt efter hennes lekande skinkor till butiken för vodka.
– Och kvävgas? Frågade jag och tog en slurk från en köpta flaska alkohol.
– Och han har en mormor Nyurka, hans mor pickles och salt så mycket att det räcker med att ha en bit på företaget.
Efter att ha avslutat åkte vi till den lokala myndigheten, en släkting som nyligen släpptes från platser för att beröva matfrihet och rörelse. Hans koja var, som många, skördig. Efter att ha böjt oss i nedre delen av ryggen, gick vi in på verandan och gick in, utan att bli oförbättrat, in i kojan. Vid bordet satt midjelängd, avskalad, allt i tatueringar, en mager man med namnet Kharya. Av musklerna på kroppen var bara ben synliga.
– Stora Kharya. – hälsade min herre utan att ha oöverträffat Taket var tydligen byggt för hobbiter och dvärgar.
– Bra, om du inte skämt. – den förr dömda svarade nasalt med en tandlös timbre. Jag var inte oöverträffad precis som min vän, stod vid dörren och väntade på en inbjudan. – Sätt dig ner, kom bara.
– Kommer du att vara en Vodyaru? – frågade min.
– Och vad är det? frågade Kharya.
– Naturligtvis, vilken marknad här. – Min svarade med glädje och satte på en liter flaska vodka på bordet.
– Tja, låt oss hälla det. – fången tog en bubbla och tryckte den och hällde den i en mugg. – kom in, sätt dig ner, kära gäster, gör dig hemma. – Han föreslog och tinnade från halsen och sköljde sedan ner från mugg. – Haaa!!! han andade ut och vidgade ögonen. – Bara jag som mamma begravdes från en aptitretare, med en boll, inte en jävla sak. Endast svart kaviar. Hon är redan i halsen och sticker ut. Du vill klättra in i källaren.
– Diathesis, säger du? Jag förklarade.
– Vad?? frågade Kharya. – vem är det här?
– Det här är min svaga, korrekta och inte dömda. – förklarade min.
– Och vilket slags mirakel är du? – Jag frågade också djärvt fången.
– Tyst, tyst killar trumpar inte. – lugnade min och presenterade ägaren för mig en kappa. «Det här är min egen farbror med 20 års straff.»
– 25 år gammal … – korrigerade Kharya. – Tja, klättra i den unga källaren?! När allt kommer omkring skickar du inte din kvinna?
– Och vad? Jag kan klättra. – föreslog min.
– Ditt företag. sa Kharya och hällde sig en annan vodka. – Muggarna är borta. – Och pressade henne mot mig.
– Sitt, älskling, jag slickar, så jobbar du på natten.
– Frets. – svarade min.
Jag klättrade in under golvet, tände en tändsticka och var bedövad; på hyllorna låg bitar av trettiotre liters burkar med konserverad svart kaviar. Jag tog ut två burkar.
Så snart vi tog en halv liter från en mugg, i sin tur, som om en chifir, när två poliser kom in i huset.
– Tja, Harya? – de körde. – hade du inte tid att luta dig tillbaka och redan stal vildsvinet från tradeswoman? Kom, packa upp, kom med oss.
– Varför? – frågade min.
– Ge en bekännelse. Vill du ha med honom, Vasilisa? – föreslog en djärv och grunt polis.
– I princip kan du träna i stället. – Lade till en tunn och lång polis.
– Men dick du gissade det!! – den berusade Kharya snickade, tog en hammare och två spikar i hundra och femtio millimeter från fönsterbrädan och vid det nästa spikade han sina fötter på trägolvet, utan att ta av sina tofflor, inte rynka och, tydligen, inte känna smärta. Blodet tappade långsamt tofflor. «Ta mig nu, men rör inte min systerdotter, annars går du själv till hinken… Tja.., svagt? Jag stjal inte ett vildsvin, jag kommer inte att se ett århundrade av vilja.
– Du är en dåre, Harya. – Dragen djärv.
– Exakt, den kollapsade från ek, varför är den så grym? – lagt till mager.
– Varför så grymt? Kom, Palych, till cykloperna, hans spänning. – föreslog fetstil. – Den här går inte, den går inte.
– In, du nar, Harya!! Nu, Vaska, – han vände sig till min. – Sätt i handfat, annars är det golvet förbannat. – vände och vänster.
Kharya tog tång från fönsterbrädan och drog naglarna tillbaka utan spänningar, utan att någonsin vrida ansiktet. Vi öppnade munnen överraskande.
– Ja, granska inte er. han lugnade oss. -häll.., mina ben var fortfarande fryst i gruvorna. Men det grå avskummet faller av omedelbart. Hahaha!!! – Och han lade bara sin smutsiga mun, från vilken man kunde se de försvunna bitarna av tidigare tänder.
– älskling, min båt! – min vän riktade mig. – rusade mot honom, han har alla pojkar. Han är en kvinna under hela sitt liv, men hans mamma såg honom inte på datum. Hon födde till och med honom i zonen när hon tjänade sin mandatperiod med min mormor för en påse med säd som de stal tillsammans, två tvillingsystrar. Ja farbror?
– Ja, det här är skräp, lyssna, vad ett skämt från zonen jag kommer att säga er … – Och Kharya, utan att vara uppmärksam på flugor, fortsatte erinringarna av roliga berättelser som ägde rum i fängelse.
– Och
