Universelle Faderns intelligenta skapelse har sitt hemvist på materiella boplatser; därför måste också det absoluta kontrollcentrumet vara materiellt, konkret. Och det bör igen påpekas att andliga ting och andliga varelser är verkliga.
11:0.2 (118.2) Paradisets materiella skönhet består av utsöktheten i dess fysiska fullkomlighet; det storartade i Guds Ö framträder i dess invånares superba intellektuella prestationer och sinnesutveckling; den centrala Öns härlighet framkommer i den infinita begåvningen av gudomlig andepersonlighet — livets ljus. Men djupet av den andliga skönheten och undren i denna utsökta helhet ligger totalt bortom fattningsförmågan av de materiella varelsernas finita sinne. Det gudomliga hemvistets härlighet och andliga prakt är omöjliga för de dödliga att förstå. Och Paradiset är från evigheten; det finns varken anteckningar eller sägner om hur denna Ljusets och Livets Ö i alltings centrum blev till.
1. Det gudomliga residenset
11:1.1 (118.3) Paradiset tjänar många syften i administrationen av världarna i universum, men för skapade varelser existerar det i första hand som Gudomens hemort. Den Universelle Faderns personliga närvaro har sitt hemvist i mitten av den övre ytan på denna nästan runda men inte sfäriska boplats för Gudomarna. Den Universelle Faderns paradisnärvaro omges omedelbart av den Evige Sonens personliga närvaro, medan de båda innesluts i den Oändlige Andens outsägliga härlighet.
11:1.2 (118.4) Gud bor, har bott och kommer för evigt att bo på denna samma centrala och eviga boplats. Vi har alltid funnit och kommer alltid att finna honom där. Den Universelle Fadern är kosmiskt fokuserad, andligen personaliserad och geografiskt befintlig i detta centrum av universernas universum.
11:1.3 (118.5) Vi känner alla den raka kurs som skall följas för att finna den Universelle Fadern. Ni kan inte förstå särskilt mycket om det gudomliga residenset emedan det är så långt borta från er och den mellanliggande rymden är så väldig, men de som kan förstå meningen med dessa enorma avstånd vet var Gud finns och har sitt residens precis lika säkert och verkligt som ni vet var New York, London, Rom eller Singapor finns, städer som definitivt och geografiskt är belägna på Urantia. Om du vore en kunnig sjöfarare, utrustad med skepp, kartor och kompass, kunde du med lätthet finna dessa städer. På samma sätt kunde du, om du hade tid och fortskaffningsmedel, om du vore andligen kvalificerad och fick nödvändig ledning, lotsas genom universum efter universum och från strömkrets till strömkrets, ständigt på färd inåt genom stjärnornas värld för att till slut stå framför det centrala skenet av den Universelle Faderns andliga härlighet. Utrustad med allt som är nödvändigt för resan, är det alldeles lika möjligt att finna Guds personliga närvaro i alltings centrum som att finna avlägsna städer på er egen planet. Det att ni inte har besökt dessa platser motbevisar på intet sätt deras realitet eller verkliga existens. Det att så få skapade varelser i universum har funnit Gud i Paradiset motbevisar på intet sätt vare sig realiteten av hans existens eller aktualheten av hans andliga person i alltings centrum.
11:1.4 (119.1) Fadern står alltid att finna på detta centrala ställe. Om han förflyttade sig skulle det uppstå ett universellt upplösningstillstånd, för i honom i detta hemvistcentrum sammanstrålar de universella gravitationslinjerna från skapelsens ände. Om vi följer personlighetsströmkretsen bakåt genom universerna eller följer de uppstigande personligheterna på deras färd inåt mot Fadern; om vi följer den materiella gravitationens linjer till nedre Paradiset eller följer den kosmiska kraftens invällande omlopp; om vi följer den andliga gravitationens linjer till den Evige Sonen eller följer den inåtgående processionen av Guds Paradissöner; vare sig vi spårar sinnesströmkretsarna eller följer de biljoner på biljoner av himmelska varelser som har sitt ursprung i den Oändlige Anden — med varje sådan observation, eller alla sådana observationer, leds vi direkt tillbaka till Faderns närvaro, till hans centrala boplats. Här är Gud personligen, bokstavligen och verkligen närvarande. Och från hans infinita varelse flödar strömmarna av liv, energi och personlighet ut till alla universer.
2. Den eviga öns beskaffenhet
11:2.1 (119.2) Då ni nu börjar skymta det materiella universumets enorma omfattning, som kan urskiljas även från ert astronomiska läge, från er rymdposition i stjärnsystemen, borde det bli uppenbart för er att ett sådant väldigt materiellt universum måste ha en ändamålsenlig och värdig huvudstad, ett högkvarter som motsvarar värdigheten och infiniteten hos den universelle Härskaren över all denna omfattande och vidsträckta skapelse av materiella världar och levande varelser.
11:2.2 (119.3) Till formen skiljer sig Paradiset från de bebodda rymdkropparna: det är inte sfäriskt. Det är definitivt en ellipsoid, vars diameter är en sjättedel längre från norr till söder än från öst till väst. Den centrala Ön är praktiskt taget flat, och avståndet från den övre ytan till den nedre ytan är en tiondedel av diametern från öst till väst.
11:2.3 (119.4) Dessa olikheter i dimensionerna tillsammans med dess stationära läge och det större trycket på utflödet av kraft-energi vid Öns norra ände gör det möjligt att bestämma absolut riktning i totaluniversum.
11:2.4 (119.5) Den centrala Ön är geografisk fördelad i tre aktivitetsområden:
11:2.5 (119.6) 1. Övre Paradiset.
11:2.6 (119.7) 2. Perifera Paradiset.
11:2.7 (119.8) 3. Nedre Paradiset.
11:2.8 (119.9) Vi kallar den yta på Paradiset som upptas av personlighetsaktiviteter för den övre sidan och den motsatta ytan för den nedre sidan. Paradisets periferi tillgodohåller aktiviteter som inte är klart personliga eller icke-personliga. Treenigheten tycks dominera det personliga eller övre planet, det Okvalificerade Absolutet det nedre eller opersonliga planet. Vi uppfattar knappast det Okvalificerade Absolutet som en person, men vi tänker oss detta Absoluts funktionella rymdnärvaro som fokuserad i nedre Paradiset.
11:2.9 (120.1) Den eviga Ön består av en enda form av materialisation — stationära verklighetssystem. Denna konkreta paradissubstans består av en homogent organiserad kraftresurs i rymden som inte finns någon annanstans i hela det vidsträckta universernas universum. Den har fått många namn i olika universer, och Melkisedekarna i Nebadon gav den för länge sedan namnet absolutum. Detta Paradisets ursprungsmaterial är varken dött eller levande; det är det Första Ursprungets och Centrets ursprungliga icke-andliga uttryck; det är Paradiset, och det finns inget duplikat av Paradiset.
11:2.10 (120.2) Det förefaller oss att det Första Ursprunget och Centret har koncentrerat all absolut potential för kosmisk verklighet till Paradiset som en del av sitt förfarande att befria sig från infinitetsbegränsningar, som ett sätt att möjliggöra subinfinit skapelse, även skapelse i tid och rymd. Men därav följer inte att Paradiset vore begränsat av tid och rymd, trots att universernas universum uppvisar dessa egenskaper. Paradiset existerar utan tid och har inget läge i rymden.
11:2.11 (120.3) I stora drag rymden ser ut att få sin början just under nedre Paradiset; tiden just ovanför övre Paradiset. Tiden, så som ni förstår den, är inte något som hör till paradistillvaron, fastän den centrala Öns medborgare är fullt medvetna om händelsernas icke-tidsmässiga följd. Rörelse hör inte som en naturlig del till Paradiset; den är viljebetingad. Men begreppet avstånd, även absolut avstånd, har en mycket stor betydelse då det kan tillämpas på relativa lägen i Paradiset. Paradiset är utan rymd; följaktligen är dess områden absoluta och därför användbara på många sätt bortom det dödliga sinnets fattningsförmåga.
3. Övre Paradiset
11:3.1
