dyrkan, treenigande och hög andlig uppnåelse. Det finns inga materiella strukturer eller rent intellektuella skapelser inom denna zon; de skulle inte kunna existera där. Det är lönlöst för mig att börja beskriva för människans sinne den gudomliga naturen och den sköna storslagenheten i Paradisets Allra Heligaste Sfär. Denna värld är helt andlig, och ni är nästan helt materiella. En rent andlig verklighet existerar uppenbarligen inte för en rent materiell varelse.
11:3.2 (120.5) Även om det inte finns några fysiska materialisationer i det Allra Heligastes område finns det rikligt med minnen från era materiella dagar i det Heliga Landets sektorer och i det perifera Paradiset finns det ännu flera historiska områden som väcker minnen från forna tider.
11:3.3 (120.6) Det Heliga Området, det yttre eller boningsområdet, är delat i sju koncentriska zoner. Paradiset kallas ibland ”Faderns Hus”, då det är hans eviga residens, och dessa sju zoner betecknas ofta som ”Faderns Paradis-boningar”. Den inre eller första zonen bebos av Paradisets medborgare och de infödda havonabor som tillfälligt vistas i Paradiset. Den följande eller andra zonen är boningsområdet för de som har fötts i tidens och rymdens sju superuniverser. Denna andra zon är till en del underindelad i sju enorma områden: paradishemmet för de andevarelser och uppstigande skapade som härstammar från det evolutionära framåtskridandets universer. Var och en av dessa sektorer är uteslutande inriktad på välgången och framåtskridandet för personligheterna från ett enda superuniversum, men dessa utrymmen överstiger nästan oändligt de nuvarande sju superuniversernas behov.
11:3.4 (121.1) Var och en av Paradisets sju sektorer är underindelad i bostadsenheter lämpade som högkvarterslogement för en miljard glorifierade individuella arbetsgrupper. Ettusen av dessa enheter bildar en division. Etthundratusen divisioner är lika med en församling. Tio miljoner församlingar utgör en generalförsamling. En miljard generalförsamlingar gör en storenhet. Och denna stigande serie fortsätter med den andra storenheten, den tredje och så vidare ända till den sjunde storenheten. Och sju av storenheterna bildar en totalenhet, och sju totalenheter utgör en högenhet; och sålunda fortsätter den stigande serien med steg av sju genom hög, superhög, himmelsk och superhimmelsk till de suprema enheterna. Men inte ens detta fyller allt utrymme som finns att tillgå. Detta svindlande antal av boningsutrymmen i Paradiset, ett antal bortom er fattningsförmåga, fyller betydligt under en procent av det anvisade området i det Heliga Landet. Det finns fortfarande gott om rum för dem som är på väg inåt, ja även för dem som inte påbörjar sin färd till Paradiset förrän i den eviga framtiden.
4. Perifera Paradiset
11:4.1 (121.2) Den centrala Ön slutar plötsligt i periferin, men dess storlek är så enorm att denna slutvinkel är relativt omärklig inom varje begränsat område. Paradisets perifera yta upptas till en del av landnings- och avgångsfälten för olika grupper av andepersonligheter. Eftersom den ogenomströmmade rymdens zoner nästan stöter emot periferin landar alla transporter av personligheter till Paradiset i dessa regioner. Varken övre eller nedre Paradiset går att närma sig för transportsupernafer eller andra typer av rymdfarare.
11:4.2 (121.3) De Sju Härskarandarna har sina personliga makt- och auktoritetssäten på Andens sju sfärer som roterar runt Paradiset i rymden mellan Sonens lysande glober och Havonavärldarnas inre krets, men de har sitt högkvarter för kraftfokus inom Paradisets periferi. Här anger de Sju Suprema Styrkeledarnas långsamt cirkulerande närvaro lokaliseringen av de sju blixtstationerna från vilka vissa paradisenergier går ut till de sju superuniverserna.
11:4.3 (121.4) Här i perifera Paradiset finns de enorma historiska och profetiska utställningsområden, som har tilldelats Skaparsönerna och är tillägnade lokaluniverserna i tid och rymd. Det finns jämnt sju biljoner av dessa historiska reservat som nu har satts upp eller reserverats, men dessa arrangemang fyller alla tillsammans endast omkring fyra procent av den del av det perifera området som har anvisats för detta ändamål. Vi sluter oss till att dessa vidsträckta reserver tillhör skapelser som någon gång kommer att finnas bortom gränserna för de nuvarande kända och bebodda sju superuniverserna.
11:4.4 (121.5) Den del av Paradiset som har bestämts att användas av de existerande universerna är fylld endast till mellan en och fyra procent, medan det område som har anvisats för dessa aktiviteter är åtminstone en miljon gånger det som verkligen behövs för sådana ändamål. Paradiset är tillräckligt stort för att rymma en nästan oändlig skapelses aktiviteter.
11:4.5 (121.6) Men det vore fåfängt att ytterligare försöka visualisera Paradisets härligheter för er. Ni måste vänta och stiga uppåt medan ni väntar, ty i sanning: ”Intet öga har sett och intet öra har hört, och inte har det uppstått i den dödliga människans sinne, vad den Universelle Fadern har berett åt dem som överlever livet i köttet i tidens och rymdens världar.”
5. Nedre Paradiset
11:5.1 (122.1) Beträffande nedre Paradiset vet vi endast det som har uppenbarats; personligheter vistas inte där. Det har inget som helst att göra med andeintelligensernas angelägenheter; inte heller fungerar Gudomsabsolutet där. Vi har blivit informerade om att alla strömkretsar för fysisk energi och kosmisk kraft har sitt ursprung i nedre Paradiset, och att det består av följande områden:
11:5.2 (122.2) 1. Direkt under Treenighetens lokalisering, i den centrala delen av nedre Paradiset, finns den okända och ouppenbarade Infinitetens Zon.
11:5.3 (122.3) 2. Denna Zon omges omedelbart av ett namnlöst område.
11:5.4 (122.4) 3. De yttre kanterna av den undre ytan upptas av en region som främst har att göra med rymdens kraftresurs och kraft-energi. Aktiviteterna i detta vidsträckta elliptiska kraftcentrum kan inte identifieras med de kända funktionerna hos någon av trefalderna, men rymdens ursprungliga kraftladdning förefaller att vara fokuserad i detta område. Detta centrum består av tre koncentriska elliptiska zoner: Den innersta är fokuspunkten för kraft-energi-aktiviteterna i själva Paradiset; den yttersta kan möjligen identifieras med det Okvalificerade Absolutets funktioner, men vi är inte säkra på mellanzonens rymdfunktioner.
11:5.5 (122.5) Den inre zonen i detta kraftcentrum tycks verka som ett jättelikt hjärta vars pulsering leder strömmar till den fysiska rymdens yttersta gränser. Det leder och modifierar kraftenergier men driver knappast fram dem. Urkraftens verklighetsnärvarotryck är definitivt större vid paradiscentrets norra ände än i de södra regionerna; detta är en enhälligt registrerad skillnad. Rymdens moderkraft ser ut att flyta in i söder och ut i norr genom verkan av något okänt cirkulationssystem som handhar spridningen av denna grundform av kraft-energi. Då och då noteras också skillnader i de öst-västliga trycken. De krafter som utgår från denna zon reagerar inte på den observerbara fysiska gravitationen, men de lyder alltid paradisgravitationen.
11:5.6 (122.6) Mellanzonen i kraftcentret omger omedelbart detta område. Denna mellanzon förefaller att vara statisk utom att den utvidgas och sammandras genom tre serier av aktiviteter. Den minsta av dessa pulseringar sker i öst-västlig riktning, den följande i nord-sydlig riktning, medan den största fluktuationen sker i varje riktning, en allmän utvidgning och sammandragning. Detta mellanområdes funktion har aldrig blivit verkligt klarlagd, men den måste ha någonting att göra med ömsesidig anpassning mellan den inre och den yttre zonen i kraftcentret. Många tror att mellanzonen är kontrollmekanismen för mellanrymden eller de tysta zoner som åtskiljer de på varandra följande rymdnivåerna i totaluniversum, men det finns inte några bevis eller någon uppenbarelse som stöd för detta. Denna slutledning härrör från kunskapen om att detta mellanområde på något sätt är relaterat till den ogenomströmmade rymdens mekanism i totaluniversum.
11:5.7 (122.7) Den yttre zonen är den största
