(91.1) Handlingens Gud verkar och rymdens döda valv är i rörelse. En miljard perfekta sfärer får ögonblickligen sin existens. Före denna hypotetiska evighetsstund existerar rymdenergierna som en naturlig del av Paradiset och är potentiellt operativa, men de har ingen aktualhet i tillvaron; inte heller kan fysisk gravitation mätas annat än med reaktionen hos materiella realiteter för dess oavbrutna dragning. Det finns inget materiellt universum vid denna (antagna) evigt avlägsna stund, men i samma ögonblick som en miljard världar materialiserar sig finns det tillräcklig och adekvat gravitation för att hålla dem i Paradisets grepp för alltid.
8:1.5 (91.2) Genom Gudarnas skapelse lyser nu fram den andra formen av energi, och denna utflödande ande grips omedelbart av den Evige Sonens andliga gravitation. Sålunda är universum, omfattat av den tvåfaldiga gravitationen, berört av oändlighetens energi och försänkt i gudomlighetens ande. På detta sätt har livets grogrund beretts för medvetandet hos sinnet, som manifesteras i den Oändlige Andens associerade intelligensströmkretsar.
8:1.6 (91.3) På dessa frön av potentiell existens, utspridda överallt i Gudarnas centrala skapelse, agerar Fadern, och då framträder personlighet avsedd för skapade varelser. Därefter fyller Paradisgudomarnas närvaro all organiserad rymd och börjar effektivt dra alla ting och varelser mot Paradiset.
8:1.7 (91.4) Den Oändlige Anden blir förevigad samtidigt med födseln av Havona-världarna, detta centraluniversum som skapas av honom, med honom och i honom enligt de kombinerade tankarna och de förenade viljorna hos Fadern och Sonen. Den Tredje Personen gudifieras med just denna medskapande handling och blir sålunda för alltid Medskaparen.
8:1.8 (91.5) Det rör sig här om de storartade och väldiga tiderna av Faderns och Sonens skapande expansion genom och i verksamheten som deras gemensamma kompanjon och exklusiva verkställare, det Tredje Ursprunget och Centret står för. Det finns inga anteckningar om dessa rörelsefulla tider. Vi har endast den Oändlige Andens magra avslöjanden som stöd för dessa mäktiga händelser, och han endast bekräftar att centraluniversumet och allt som hör därtill, blev förevigat samtidigt med att han uppnådde personlighet och medveten existens.
8:1.9 (91.6) I korthet vittnar den Oändlige Anden om att eftersom han är evig så är också centraluniversumet evigt. Och detta är den traditionella begynnelsepunkten i universernas universums historia. Absolut ingenting är känt, och inga anteckningar finns, om någon händelse eller transaktion före denna enorma eruption av skapande energi och administrativ visdom, som utkristalliserade sig i det vida universum som existerar och så utsökt väl fungerar i alltings centrum. Bortom denna händelse ligger evighetens outgrundliga transaktioner och oändlighetens djup — absolut mysterium.
8:1.10 (91.7) Och vi beskriver på detta sätt det Tredje Ursprungets och Centrets successiva uppkomst som en tolkningsmässig eftergift för det tidsbundna och rymdbetingade sinnet hos dödliga varelser. Människans sinne måste ha en startpunkt för att visualisera universums historia, och jag har blivit anvisad att erbjuda detta sätt att närma sig den historiska uppfattningen om evigheten. I det materiella sinnet fordrar följdriktigheten en Första Orsak; därför utgår vi från den Universelle Fadern som det Första Ursprunget och Absoluta Centret för all skapelse, samtidigt som vi instruerar alla skapades sinnen att Sonen och Anden är sameviga med Fadern i alla faser av universums historia och inom alla områden av skapande verksamhet. Och vi gör detta utan att på något sätt åsidosätta Paradisöns eller det Okvalificerade eller det Universella Absolutets eller Gudomsabsolutets verklighet och evighet.
8:1.11 (92.1) Det är tillräckligt av ett sträckande för det materiella sinnet hos tidens barn att tänka sig Fadern i evigheten. Vi vet att varje barn bäst kan relatera sig själv till verkligheten genom att först bemästra förhållandena mellan barn och föräldrar och genom att sedan utvidga denna uppfattning till att omfatta familjen som helhet. Därefter kan barnets växande sinne anpassa sig till begreppet familjerelationer, relationer inom samhället, rasen, världen och senare inom universum, superuniversum, ja rentav inom universernas universum.
2. Den Oändlige Andens väsen
8:2.1 (92.2) Medskaparen är från evigheten och är helt och utan förbehåll ett med den Universelle Fadern och den Evige Sonen. Den Oändlige Anden återspeglar fullkomligt inte endast Paradisfaderns, utan även den Ursprunglige Sonens, väsen.
8:2.2 (92.3) Det Tredje Ursprunget och Centret är känt under talrika benämningar: den Universelle Anden, den Supreme Ledsagaren, Medskaparen, den Gudomlige Verkställaren, det Oändliga Sinnet, Andarnas Ande, Paradisets Moder-Ande, Samverkaren, den Slutlige Koordinatorn, den Allestädesnärvarande Anden, den Absoluta Intelligensen, den Gudomliga Verksamheten; och på Urantia sammanblandas han stundom med det kosmiska sinnet.
8:2.3 (92.4) Det är helt och hållet riktigt att benämna Gudomens Tredje Person den Oändlige Anden, ty Gud är ande. Men materiella varelser, som tenderar att dras mot misstaget att betrakta materien som den grundläggande verkligheten och sinnet, tillsammans med anden, som postulat rotade i materien, skulle bättre förstå det Tredje Ursprunget och Centret om han kallades den Oändliga Verkligheten, den Universelle Organisatören eller Personlighetskoordinatorn.
8:2.4 (92.5) Den Oändlige Anden är, som en universumuppenbarelse av gudomligheten, outgrundlig och helt bortom människans fattningsförmåga. För att förnimma Andens absoluthet behöver ni endast begrunda den Universelle Faderns infinitet och stå i vördnad inför den Ursprunglige Sonens evighet.
8:2.5 (92.6) Det finns verkligen någonting dolt i den Oändlige Andens person, men inte lika mycket som i Fadern och Sonen. Av alla aspekter i Faderns väsen framhäver Medskaparen på ett ytterst slående sätt hans infinitet. Även om totaluniversum slutligen expanderar ända till infiniteten, kommer Samverkarens andenärvaro, energikontroll och sinnespotential att vara adekvata för att fylla de krav som en sådan gränslös skapelse förutsätter.
8:2.6 (92.7) Fastän den Oändlige Anden i alla avseenden delar den Universelle Faderns fullkomlighet, rättfärdighet och kärlek, lutar han dock mot barmhärtighetens egenskaper hos den Evige Sonen och blir sålunda Paradisgudomarnas barmhärtighetsutövare till storuniversum. För alltid och på alla sätt — universellt och evigt — är Anden en barmhärtighetsutövare, ty så som de gudomliga Sönerna uppenbarar Guds kärlek, så skildrar den gudomlige Anden Guds barmhärtighet.
8:2.7 (93.1) Det är inte möjligt för Anden att ha mera godhet än Fadern eftersom all godhet har sitt ursprung i Fadern, men i Andens handlingar kan vi bättre förstå denna godhet. Faderns trohet och Sonens trofasthet blir mycket verkliga för sfärernas andevarelser och materiella varelser genom den kärleksfulla omvårdnad och det oupphörliga tjänande som utgår från den Oändlige Andens personligheter.
8:2.8 (93.2) Medskaparen har ärvt allt av Faderns tankeskönhet och sanningskaraktär. Och dessa gudomlighetens sublima drag koordineras på det kosmiska sinnets nära nog suprema nivåer underordnade den infinita och eviga visdom som finns i det Tredje Ursprungets och Centrets obetingade och gränslösa sinne.
3. Andens förhållande till Fadern och Sonen
8:3.1 (93.3) Så som den Evige Sonen är orduttrycket för den Universelle Faderns ”första” absoluta och infinita tanke, så är Samverkaren det fulländade verkställandet av den ”första” fullbordade skapande tanken eller planen för kombinerad verksamhet avfattad av personlighetskompanjonskapet Fadern-Sonen om absolut förening av tanke och ord. Det Tredje Ursprunget och Centret blir evigt samtidigt med den centrala eller på order uppkomna skapelsen, och endast denna centrala skapelse bland universerna är evig till sin existens.
8:3.2 (93.4) Efter personaliseringen av det Tredje Ursprunget
