(83.7) Emedan den Evige Sonens administration i superuniverserna uteslutande är andlig och överpersonlig, kan den inte urskiljas av skapade personligheter. Trots det möter man den allt genomsyrande andliga sporren av Sonens personliga inverkan i varje fas av aktiviteterna i alla sektorer av Dagarnas Fornas domäner. I lokaluniverserna observerar vi emellertid den Evige Sonen personligen närvarande i Paradissönernas person. Här verkar den infinite Sonen andligen och skapande i personerna inom de sinsemellan jämställda Skaparsönernas majestätiska kår.
3. Den Evige Sonens förhållande till individen
7:3.1 (84.1) Under uppstigningen i lokaluniversumet ser tidens dödliga Skaparsonen som den Evige Sonens personliga representant. Men när de börjar uppstigningen inom superuniversumets utbildningssystem upptäcker tidens pilgrimer allt mera den himmelska närvaron av den Evige Sonens inspirerande ande, och de har nytta av att tillgodogöra sig denna omvårdnad av andlig energiuppladdning. I Havona blir de uppstigande ännu mera medvetna om den kärleksfulla omfamningen av den Ursprunglige Sonens allt genomsyrande ande. Under inget skede av den dödligas hela uppstigning dväljs den Evige Sonens ande i sinnet eller själen hos tidens pilgrim, men hans välgörande inverkan är ständigt nära och alltid mån om välgången och den andliga tryggheten bland tidens framåtskridande barn.
7:3.2 (84.2) Dragningskraften i den Evige Sonens andliga tyngdkraft är hemligheten med de överlevande människosjälarnas uppstigning till Paradiset. Alla äkta andevärden och alla genuint förandligade individer hålls i det ofelbara greppet i den Evige Sonens andliga gravitation. Exempelvis, det dödliga sinnet börjar sin levnadsbana som en materiell mekanism och antas till slut till Finalitkåren som en nästan fulländad andeexistens; det blir allt mindre underställt materiell gravitation och reagerar, i motsvarande mån under hela denna erfarenhet, allt mera för andegravitationens dragning inåt. Andegravitationens strömkrets faktiskt drar människans själ mot Paradiset.
7:3.3 (84.3) Andegravitationens strömkrets är grundkanalen för överföring av det troende människohjärtats genuina böner från människomedvetandets nivå till gudomens faktiska medvetande. Det som representerar sant andligt värde i era böner fångas upp av andegravitationens universella strömkrets och överförs omedelbart och samtidigt till alla berörda gudomliga personligheter. Var och en av dem tar befattning med det som hör till hans personliga område. Därför är det i er praktiska religiösa erfarenhet oväsentligt om ni, vid adresserandet av era böner, visualiserar Skaparsonen i ert lokaluniversum eller den Evige Sonen i alltings centrum.
7:3.4 (84.4) Den diskriminativa verksamheten i andegravitationens strömkrets kunde möjligen jämföras med nervbanornas funktioner i den materiella människokroppen: förnimmelserna går inåt längs nervbanorna; en del kvarhålls och finner respons i de lägre automatiska ryggradscentren; andra går vidare till de mindre automatiska men vanetränade centren i hjärnans lägre delar, medan de viktigaste och mest betydelsefulla inkommande impulserna ilar blixtsnabbt förbi dessa underordnade centra och registreras omedelbart inom de högsta nivåerna av människans medvetande.
7:3.5 (84.5) Men hur mycket mer fulländad är inte den andliga världens överlägsna teknik! Om någonting fyllt av högsta andliga värde uppkommer i ert medvetande, kan ingen makt i universum hindra det från att, så snart ni ger uttryck för det, ila iväg direkt till hela skapelsens Absolute Andepersonlighet.
7:3.6 (84.6) Omvänt, om era böner är rent materiella och helt självcentrerade finns det ingen plan enligt vilken sådana ovärdiga böner kunde registreras i den Evige Sonens andeströmkrets. Innehållet i varje anhållan som inte är ”av anden avfattad” kan inte finna någon plats i den universella andliga strömkretsen; sådana rent själviska och materiella anhållanden är dödfödda; de stiger inte upp i de sanna andevärdenas strömkretsar. Sådana ord är som ”ljudande malm eller en klingande cymbal”.
7:3.7 (85.1) Det är motivet bakom tanken, det andliga innehållet, som ger den dödliges bön dess värde. Orden är värdelösa.
4. De gudomliga planerna för fulländning
7:4.1 (85.2) Den Evige Sonen står för evigt i förbindelse med Fadern i det framgångsrika förverkligandet av den gudomliga planen för framsteg: den universella planen för skapandet, evolutionen, uppstigningen och fulländandet av viljevarelser. Och när det gäller den gudomliga trofastheten, härvidlag är Sonen Faderns evige jämlike.
7:4.2 (85.3) Fadern och Sonen är som en vid formulerandet och förverkligandet av denna gigantiska uppnåelseplan för att avancera de materiella varelserna från tiden till fulländningen i evigheten. Detta projekt för det andliga upplyftandet av de uppstigande själarna från rymden är en gemensam skapelse av Fadern och Sonen, och de är, i samverkan med den Oändlige Anden, engagerade i associativt verkställande av sitt gudomliga syfte.
7:4.3 (85.4) Denna gudomliga plan för uppnåelse av fulländning omfattar tre unika, fast förunderligt korrelerade, företag av universella äventyr:
7:4.4 (85.5) 1. Planen för progressiv uppnåelse. Detta är den Universelle Faderns plan för evolutionär uppstigning, ett program som den Evige Sonen reservationslöst accepterade när han omfattade Faderns förslag: ”Låt oss göra de dödliga till vår egen avbild.” Denna försörjning för de skapade tidsvarelsernas förbättring medför att Fadern utger Tankeriktarna och materiella varelser utrustas med personlighetsrättigheter.
7:4.5 (85.6) 2. Utgivningsplanen. Nästa universella plan är den Evige Sonens och hans sinsemellan jämställda Söners stora företag för att uppenbara Fadern. Detta är den Evige Sonens förslag och består av hans utgivande av Guds Söner till de evolutionära skapelserna för att där personalisera och förverkliga, inkarnera och göra verklig, Faderns kärlek och Sonens barmhärtighet för de skapade i alla universer. Som en tillhörande del av utgivningsplanen, och som en provisorisk åtgärd i denna kärleksverksamhet, verkar Paradissönerna som rehabiliterare av det som missledd varelsevilja har försatt i andlig fara. När och var det än uppstår ett dröjsmål i uppnåelseplanens verksamhet, om till äventyrs uppror skulle fördärva eller komplicera detta företag, då aktiveras genast nödfallsåtgärderna i utgivningsplanen. Paradissönerna står förbundna och redo att fungera som återvinnare, att gå mitt in i upprorsvärldarna och där återställa det andliga läget för sfärerna. Och just en sådan heroisk tjänst utförde en jämställd Skaparson på Urantia i samband med sitt livsskede av erfarenhetsmässig utgivning för att uppnå överhöghet.
7:4.6 (85.7) 3. Planen för nådeomvårdnad. Då uppnåelseplanen och utgivningsplanen hade formulerats och förkunnats planerade och förverkligade den Oändlige Anden, ensam och av sig själv, det kolossala och universella företaget för nådeomvårdnad. Detta är den service som är så väsentlig för det praktiska och effektiva genomförandet av både uppnåelse- och utgivningsföretagen, och det Tredje Ursprungets och Centrets andliga personligheter tar alla del i barmhärtighetsomvårdnadens ande som i så hög grad är en del av väsendet hos Gudomens Tredje Person. Inte endast i skapelseverksamheten utan även i administrationen verkar den Oändlige Anden faktiskt och ordagrant som Faderns och Sonens gemensamme verkställare.
7:4.7 (86.1) Den Evige Sonen är den personlige förvaltaren den gudomlige beskyddaren, av Faderns universella plan för varelsernas uppstigande. Efter det att Fadern hade utfärdat det universella påbudet ”Var fullkomliga, så som även jag är fullkomlig”, anförtrodde Fadern verkställandet av detta kolossala företag åt den Evige Sonen; och den Evige Sonen delar skötseln av detta himmelska företag med sin gudomlige jämställde, den Oändlige Anden. Sålunda samarbetar Gudomarna effektivt i arbetet med att skapa, övervaka, utveckla, uppenbara och omvårda — och om så behövs, med att återupprätta och rehabilitera.
