skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till böter. Lag (1991:241).
Ändrad gm SFS 1991:241, ikraft 1992-01-01
7 §
Rätten får, om en part eller någon annan bör komma tillstädes eller infinna sig personligen vid en förhandling, förelägga vite. Om någon särskild föreskrift om föreläggande har meddelats, skall den gälla.
Skall ett föreläggande, som enligt särskild föreskrift skall förenas med vite, delges någon som vistas utom riket, får rätten underlåta att förelägga vite, om delgivning annars inte kan ske i den främmande staten. Om något vite inte har satts ut, får den förelagde inte åläggas något ansvar för de kostnader som kan ha uppstått till följd av att föreläggandet inte följts. Föreläggandet skall i övrigt vid den fortsatta handläggningen av målet anses jämställt med ett vitesföreläggande. Lag (2000:564).
Ändrad gm SFS 1984:131, ikraft 1984-07-01, överg.best.
Ändrad 2000-06-26 gm SFS 2000:564, ikraft 2000-10-01
NJA 1995 s. 176 Den som är bosatt i annat nordiskt land och uppehåller sig där vid tiden för kallelse att…
8 §
Vite får inte föreläggas när straff är utsatt.
Staten får inte föreläggas vite. Lag (1987:747).
Ändrad gm SFS 1964:166
Ändrad gm SFS 1981:828
Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.
NJA 1982 s. 633 Yrkande om vitesföreläggande jämlikt 15 kap 3 § 2 st RB att underlåta åtgärder, som skulle innebära…
MÖD 2005:12 Vitesföreläggande enligt miljöbalken avseende bullerbegränsande åtgärder--Miljööverdomstolen…
9 §
Bestämmelser i denna balk om att den som skall kallas till ett sammanträde skall föreläggas vite i vissa fall gäller inte den som är under femton år. Vite skall inte heller föreläggas om den som skall kallas fyllt femton men inte arton år och det finns anledning att anta att han eller hon inte kan infinna sig utan medverkan av vårdnadshavare eller annan som svarar för hans eller hennes vård och fostran.
Den omständigheten att något vite inte har förelagts hindrar inte att den unge kallas på nytt eller att i övrigt sådana åtgärder vidtas vid den fortsatta handläggningen av målet som skulle ha kunnat komma i fråga om vite hade förelagts.
Har den som skall kallas till ett sammanträde inte fyllt arton år, skall vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran underrättas om kallelsen, om det inte finns särskilda skäl mot det. Om den som skall kallas är tilltalad gäller i stället bestämmelserna om underrättelse i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lag (2002:381).
Ändrad gm SFS 1964:166
Ändrad gm SFS 1982:1123
Ändrad gm SFS 1987:747, ikraft 1988-01-01, överg.best.
Upphävd 1999-03-16 gm SFS 1999:84, ikraft 1999-04-01, överg.best.
10 §
Skall någon hämtas till ett sammanträde inför rätten, får han, om ej annat följer av vad som sägs nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han skall kunna inställas omedelbart till sammanträdet.
Har ett hämtningsförsök tidigare misslyckats eller finns det annars på grund av vad som är känt om den som skall hämtas särskild anledning till det, får rätten eller polismyndighet besluta att han får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket. Omhändertagande får i sådant fall ske högst sex timmar eller, om rätten beslutat, högst arton timmar tidigare än vad som följer av första stycket. Vid rättens prövning skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den som skall hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.
Den som har omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på polisstation eller annan plats som bestäms av polismyndigheten. Om den omhändertagne skall inställas i brottmål som tilltalad får han tas i förvar.
Den som har omhändertagits enligt denna paragraf får inte underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med omhändertagandet, ordningen eller allmän säkerhet. Lag (1998:24).
Införd gm SFS 1984:131, ikraft 1984-07-01, överg.best.
NJA 1992 s. 555 Fråga om tjänstefel vid beslut om förtida omhändertagande enligt 9 kap 10 § 2 st RB.
Rubrik gm SFS 1984:131, ikraft 1984-07-01, överg.best.
Ändrad gm SFS 1994:420, ikraft 1994-07-01
ANDRA AVDELNINGEN
Om rättegången i allmänhet
I. Om rättegången i tvistemål
10 Kap. Om laga domstol
1 §
Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist.
Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år.
För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.
Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.
Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig. Lag (1991:485).
Ändrad gm SFS 1947:616
Ändrad gm SFS 1991:485, ikraft 1991-07-01, överg.best.
AD 2000 nr 49 Begreppet hemvist i 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen har ansetts ha samma innebörd som i…
2 §
Kronan sökes i tvistemål i allmänhet där den myndighet, som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.
3 §
Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egendom,
