ett enda ord.
Än vi andra då. Fan besitta, inte har jag heller ofta varit så handfallen som nyss.
Där kan ni se. Gick det inte som jag sade.
Hvarför skulle också Johanna be henne komma hit. Det kunde man ju veta förut, att inte Hopptossan kan vara folk.
Usch, det är visst och sant, den här skakningen går inte ur kroppen med annat än bränvin.
Hvad är det du letar efter, Toppo?
Jag tittar efter hvart ringen tog vägen, som det där qvickhufvudet kastade på golfvet.
Låt den ligga, bror lilla. Det lönar inte mödan att leta efter den. Det var bara en vanlig messingsring, alldeles värdelös, fast hon, den där fjollan, bar den på bröstet. – Kom hellre och tag dig en sup. Er skål, go’ vänner.
Hvad i Herrans namn var det?
Det var döden som bultade.
Eller kanske verldens sista stund är kommen.
Fan heller. Det var bara Hopptossan, som smälde i väggen. Nu hyttar hon med knytnäfven hitåt och hoppar som vore hon besatt.
Ut, pojkar. Tag fast den slynan och för henne till poliskammaren.
Nej, låt henne vara i fred.
Hon? Nej. I kurran med henne och det snart.
För sent. Hon springer sin väg så fort att ni inte får fatt i henne. Hon har redan flugit så långt bort att af hela flickan syns inte mer än kjolen, som fladdrar i blåsten.
Nå, låt henne flyga då. Men fan må ta henne, om hon ännu en gång kommer inom mitt område.
En sådan otäcka, som förstörde hela vår glädje. Få se, om det blir bra igen efter det här.
Knappast, när bruden ser så dyster ut.
Jo, det här var ett trefligt bröllop. Det lönade just mödan att köpa blommor till bröstet för det här.
Nå, än jag då, som måste skaffa en annan i mitt ställe, efter frun inte ville ge mig lof annars.
Känner du dig bättre nu, Johanna?
Vill ni kanske ha litet mera vatten?
Jag behöfver ingenting mer. Om jag bara orkade så pass mycket, att jag kunde komma bort härifrån.
Johanna skulle man rakt kunna skrämma förderfvad. Bry dig inte om hela saken. Inte går det an att bli vid dåligt lynne för så’nt där. Hör du inte? Nej, men se, hvad hon är barnslig. Nu gråter hon.
Är det underligt? Låt hvar och en gå till sig sjelf. Det skulle väl inte vara så roligt att på sjelfva bröllopsaftonen få höra sådana saker om sin brudgum.
Hvilka saker?
Bedrägerier.
Bedrägerier. Allt måste man höra. Så-å, bedrägerier. Ä’ ni alldeles tokiga? Är det bedrägeri, om man gycklar en smula med flickorna? Det händer ju jemt.
Ja, fördenskull ä’ ju qvinnorna skapade hit till verlden, ty inte lär de ha stort annan befattning.
Ja visst, ja. Och hvad är det för ondt i, om en ung karl har en liten kärlekshandel då och då med en vacker flicka. Han kan ju ändå inte gifta sig med alla.
Men ni hade ju förlofvat er med den där flickan enligt hvad jag förstod. Hvarför lemnade ni henne sedan utan vidare?
Hvarför, hvarför? Det var också en fråga. Naturligtvis därför att jag fick en bättre. Ty Johanna är sannerligen något annat än Kerttu, som inte har en ordentlig klädning en gång, mycket mindre pengar i banken. Nej, då tog jag väl hellre dig, Johanna, och inte lär du väl vara ond på mig för det, eller hur, he, he, he?
Jag måste bort härifrån, bort, hvad än måtte hända. Flickor, hjelp mig af med de här grannlåterna.
Hvad nu? Hvart ämnar du ta vägen? Midt under festen. Men så säg då.
Det vet jag inte, men jag måste bort. Det blir väl alltid någon råd. Men det vet jag, att vi två passar inte tillsammans.
Gud fördömme mig, tror jag inte att hon har mist förståndet.
Hvad tänker du på, Johanna? Du gör dig ju alldeles till åtlöje för alla menniskor.
Nyss kommen ifrån vigseln, och nu redan vilja skiljas ifrån sin man. Något sådant har man aldrig i verlden hört talas om.
Och af en så’n orsak se’n. För en galen flickas skull. Ja, galen – för ingen menniska anser Hopptossan för klok.
Så hårdt ni ha satt i de här nålarna. Jag kan inte få ur dem på något sätt.
Der ser man hur den onde anden förvirrar menniskan, när han en gång fått henne i sina garn.
Den onde anden? Mig?
Ja visst, ja. Det där är den ondes anfäktelser, ingenting annat.
Det må vara som det vill, men i Johannas ställe skulle jag göra på samma sätt.
Där är också en. Att ännu mer egga upp den där tokan.
Hvem bryr sig om Vappu? Hon är ju inte lik andra, tänker alltid annorlunda om alla möjliga ting.
Vappu är ett verldens barn. Hör inte på henne.
Men tänk då en liten smula efter, godt folk. Hur skall man kunna lefva tillsammans med en man, som man inte kan lita på? Det är ju rent af omöjligt. Hellre skulle jag sannerligen gå och dränka mig.
Det är sant. Hellre gå och dränka sig än valla svin. Hindra mig inte, utan låt mig gå.
