ljus och andra energier som flödar ut från solen. Detta fenomen utgör ett av de positiva bevisen för ljusets och dess associerade energiers realitet; det visar att ljuset har vikt. Ljus är en verklig substans, inte bara vågor i en hypotetisk eter.
15:6.14 (173.4) Planeterna. Dessa är de större materiaanhopningar som följer en bana kring en sol eller någon annan rymdkropp; de varierar i storlek från småplaneter till enorma gasformiga, vätskeformiga eller fasta sfärer. De kalla världar som har byggts upp av ansamlingen av material som flyter omkring i rymden är de mera idealiska planeterna för intelligenta invånare att bo på, när de råkar stå i lämplig relation till en närbelägen sol. De döda solarna är som regel inte lämpade för liv; de är vanligen för långt borta från en levande, blossande sol, och dessutom är de alldeles för massiva; gravitationen på deras yta är väldig.
15:6.15 (173.5) I ert superuniversum är inte ens en kall planet av fyrtio beboelig för varelser av er klass. Och naturligtvis är de superheta solarna och de iskalla avlägsna världarna olämpliga att hysa högre liv. I ert solsystem är för närvarande endast tre planeter lämpade att hysa liv. Urantia är till sin storlek, sin täthet och sitt läge i många avseenden idealisk för människor att bo på.
15:6.16 (173.6) Lagarna för den fysiska energins beteende är i grunden universella, men lokala inflytanden har mycket att göra med de fysiska förhållanden som råder på enskilda planeter och i lokala universer. En nästan ändlös variation av skapade varelser och andra levande manifestationer kännetecknar rymdens otaliga världar. Det finns emellertid likhet på vissa punkter i en grupp av världar associerade i ett givet system, samtidigt som också varje universum har sitt mönster för intelligent liv. Det finns fysiskt släktskap mellan de planetariska system som hör till samma fysiska strömkrets och som nära följer varandra i det ändlösa kretsloppet längs universernas cirkel.
7. De arkitektoniska sfärerna
15:7.1 (174.1) Medan regeringen för varje superuniversum presiderar nära centret av de evolutionära universerna i dess rymdsegment, verkar den i en värld som har gjorts enligt beställning och befolkas av ackrediterade personligheter. Dessa högkvartersvärldar är arkitektoniska sfärer, rymdkroppar särskilt konstruerade för sitt speciella ändamål. Förutom att de får del av ljuset från närbelägna solar är dessa sfärer självständigt upplysta och uppvärmda. Var och en har en sol som avger ljus utan värme, liksom Paradisets satelliter, medan var och en förses med värme genom vissa energiströmmar som cirkulerar nära sfärens yta. Dessa högkvartersvärldar hör till ett av de större systemen beläget nära det astronomiska centret för respektive superuniversum.
15:7.2 (174.2) Tiden är standardiserad i superuniversernas högkvarter. Standarddagen i superuniversumet Orvonton motsvarar nästan trettio dagar av Urantia-tid, och Orvonton-året motsvarar hundra standarddagar. Detta Uversa-år är standard i det sjunde superuniversumet, och det är tjugotvå minuter kortare än tretusen dagar av Urantia-tid, omkring åtta och en femtedel av era år.
15:7.3 (174.3) Högkvartersvärldarna i de sju superuniverserna får del av Paradisets natur och storslagenhet, deras centrala, perfekta förebild. I verkligheten är alla högkvartersvärldar paradisiska. De är faktiskt himmelska boningar, och de tilltar i materiell storlek, morontiaskönhet och andlig härlighet från Jerusem till den centrala Ön. Och alla satelliter till dessa högkvartersvärldar är också arkitektoniska världar.
15:7.4 (174.4) De olika högkvartersvärldarna är utrustade med varje fas av materiell och andlig skapelse. Alla slags av materiella, morontiella och andliga varelser känner sig som hemma i dessa universernas mötesplatsvärldar. När de dödliga varelserna stiger uppåt i universumet och övergår från de materiella till de andliga rikena förlorar de aldrig sin uppskattning och sitt tycke för sina tidigare existensnivåer.
15:7.5 (174.5) Jerusem, högkvartersvärlden i ert lokalsystem Satania har sina sju övergångskulturvärldar, och kring var och en kretsar sju satelliter, bland dem de sju mansoniavärldarna för morontiauppehåll, människans första boplats efter det dödliga livet. Så som termen himmel har använts på Urantia har den ibland avsett dessa sju mansoniavärldar, varvid den första mansoniavärlden har kallats den första himlen och så vidare till den sjunde.
15:7.6 (174.6) Edentia, högkvarteret i er konstellation Norlatiadek har sina sjuttio satelliter för socialiserande kultur och utbildning där de uppstigande vistas efter att ha genomgått Jerusems program för personlighetens mobilisering, förenande och förverkligande.
15:7.7 (174.7) Salvington, huvudstaden i Nebadon, ert lokaluniversum, är omgiven av tio klungor av universitet med fyrtionio sfärer i varje. Här blir människan förandligad, sedan hon socialt har anpassat sig i konstellationen.
15:7.8 (174.8) Uminor den tredje, högkvarteret i er mindre sektor Ensa, är omgivet av sju sfärer för de högre fysiska studierna av det uppstigande livet.
15:7.9 (174.9) Umajor den femte, högkvarteret i er större sektor Splandon, är omgivet av sjuttio sfärer för den allt mera krävande intellektuella träningen i superuniversumet.
15:7.10 (175.1) Uversa, högkvarteret i Orvonton, ert superuniversum, är omedelbart omgivet av de sju högre universiteten för avancerad andlig utbildning av uppstigande viljevarelser. Var och en av dessa sju klungor av förunderliga sfärer består av sjuttio specialiserade världar som innehåller tusentals och åter tusentals av rikligt försedda institutioner och organisationer som ägnar sig åt universumutbildning och andekultur, och där pilgrimerna från tiden utbildas och examineras på nytt som förberedelse inför sin långa färd till Havona. De anländande pilgrimerna från tiden tas alltid emot i dessa associerade världar, men de avresande graduerade sänds alltid iväg till Havona direkt från Uversas stränder.
15:7.11 (175.2) Uversa är det andliga och administrativa högkvarteret för ungefär en biljon bebodda eller beboeliga världar. Härligheten, storslagenheten och fulländningen av Orvontons huvudstad överträffar varje underverk i tidens och rymdens skapelser.
15:7.12 (175.3) Om alla projekterade lokala universer och deras beståndsdelar vore etablerade skulle det finnas något mindre än femhundra miljarder arkitektoniska världar i de sju superuniverserna.
8. Kontroll och reglering av energi
15:8.1 (175.4) Superuniversernas högkvartersvärldar är så konstruerade att de kan fungera som effektiva regulatorer av styrka och energi för de olika sektorerna; de tjänar som fokus för styrandet av energi till sina beståndsdelar, lokaluniverserna. De utövar ett mäktigt inflytande över balansen och kontrollen av de fysiska energier som cirkulerar genom den organiserade rymden.
15:8.2 (175.5) Reglerande funktioner utövas också av superuniversernas styrkecentra och fysiska övervakare, levande och semilevande intelligenta väsen som har danats för detta speciella ändamål. Dessa styrkecentra och övervakare är svåra att förstå sig på; de lägre klasserna är inte viljemässiga, de har ingen vilja, de väljer inte, deras funktioner är mycket intelligenta men uppenbarligen automatiska och inneboende i deras högt specialiserade organisation. Superuniversernas styrkecentra och fysiska övervakare tar hand om styrningen och delvis kontrollen av de trettio energisystem som utgör gravitaområdet. De strömkretsar för fysisk energi som administreras av Uversas styrkecentra fordrar litet över 968 miljoner år för att fullborda ett varv runt superuniversumet.
15:8.3 (175.6) Evolverande energi har substans; den har vikt, fast vikten alltid är relativ beroende på rotationshastighet, massa och antigravitation. Massan i materien tenderar att hämma energins hastighet; och den varsomhelst närvarande
