och centrala universum befinner sig den stationära Paradisön, infinitetens geografiska centrum och den evige Gudens residens.
0:0.6 (1.6) De sju evolverande superuniverserna i förening med det centrala gudomliga universumet betecknar vi vanligen som storuniversum; dessa är de nu organiserade och bebodda skapelserna. De utgör alla en del av totaluniversum, som även omfattar yttre rymdens obebodda men mobiliserande universer.
I. Gudom och gudomlighet
0:1.1 (2.1) Universernas universum uppvisar fenomen av gudomsaktiviteter på olika nivåer av kosmiska verkligheter, sinnesbetydelser och andevärden, men alla dessa verksamheter — vare sig personliga eller ej — är gudomligt koordinerade.
0:1.2 (2.2) GUDOMEN är personifierbar som Gud; den är förpersonlig och överpersonlig på sätt som inte helt kan förstås av människan. Gudomen kännetecknas av egenskapen enhet — aktual eller potentiell — på verklighetens alla övermateriella nivåer; och denna förenande egenskap förstås bäst som gudomlighet av de skapade varelserna.
0:1.3 (2.3) Gudomen verkar på personliga, förpersonliga och överpersonliga nivåer. Den totala Gudomen verkar på följande sju nivåer:
0:1.4 (2.4) 1. Statisk — självinnehållande och självexisterande Gudom.
0:1.5 (2.5) 2. Potentiell — självvelad och självavsiktlig Gudom.
0:1.6 (2.6) 3. Associativ — självpersonaliserad och gudomligt broderlig Gudom.
0:1.7 (2.7) 4. Skapande — självdistribuerande och gudomligt uppenbarad Gudom.
0:1.8 (2.8) 5. Evolutionell — självexpansiv Gudom identifierad med skapade varelser.
0:1.9 (2.9) 6. Suprem — själverfarande Gudom som förenar skapade varelser och Skapare. Gudom som verkar på den första nivån av identifikation med skapade varelser som tid-rymd-övervakare av storuniversum, stundom betecknad som Gudomens Suprematet.
0:1.10 (2.10) 7. Ultimat — självprojicerad och tid-rymd-transcenderande Gudom. Allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande Gudom. Gudom verkande på den andra nivån av förenande gudomlighetsyttringar som effektiva övervakare och absonita upprätthållare av totaluniversum. Jämförd med Gudomens verksamhet till förmån för storuniversum består denna absonita funktion i totaluniversum av universell övervakning och superstöd, stundom kallad Gudomens Ultimatet.
0:1.11 (2.11) Den finita nivån av verkligheten kännetecknas av skapade varelsers liv och tid-rymd-begränsningar. Finita verkligheter behöver inte ha ett slut, men de har alltid en begynnelse — de är skapade. Suprematetens gudomsnivå kan uppfattas som en funktion i förhållande till finita existenser.
0:1.12 (2.12) Den absonita nivån av verkligheten kännetecknas av ting och varelser utan begynnelse eller slut och av överskridande av tid och rymd. Absoniter är inte skapade; de är eventuerade — de helt enkelt finns till. Ultimatetens gudomsnivå innebär en funktion i förhållande till absonita verkligheter. Varhelst i totaluniversum, när tid och rymd än överskrids, är en sådan absonit händelse ett verk av Gudomens Ultimatet.
0:1.13 (2.13) Den absoluta nivån är utan begynnelse, utan slut, utan tid och utan rymd. Till exempel: I Paradiset existerar inte tid och rymd; Paradisets tid-rymd-status är absolut. Existentiellt uppnås denna nivå av Paradisgudomarna i Treenigheten, men denna tredje nivå av förenande gudomsyttring är inte erfarenhetsmässigt fullt förenad. När, var och hur Gudomens absoluta nivå än verkar manifesteras Paradis-absoluta värden och betydelser.
0:1.14 (3.1) Gudomen kan vara existentiell som i den Evige Sonen; erfarenhetsmässig som i den Suprema Varelsen; associativ som i Gud den Sjufaldige; odelad som i Paradistreenigheten.
0:1.15 (3.2) Gudomen är källan till allt det som är gudomligt. Gudomen är karakteristiskt och oföränderligt gudomlig, men allt som är gudomligt är inte nödvändigtvis Gudom, fastän det blir koordinerat med Gudomen och tenderar till någon fas av förenande med Gudomen — andligt, sinnesmässigt eller personligt.
0:1.16 (3.3) GUDOMLIGHET är den egenskap som kännetecknar, förenar och koordinerar Gudomen.
0:1.17 (3.4) Gudomligheten kan förstås av skapade varelser som sanning, skönhet och godhet; korrelerad i personligheten som kärlek, barmhärtighet och omvårdnad; visad på opersonliga nivåer som rättvisa, styrka och överhöghet.
0:1.18 (3.5) Gudomligheten kan vara fullkomlig — fullständig — såsom på Paradis-perfektionens existentiella och skaparnivåer, den kan vara ofullständig såsom på tid-rymd-evolutionens erfarenhetsmässiga och skapade-varelse-nivåer; eller den kan vara relativ, varken fullkomlig eller ofullkomlig såsom i existentiella-erfarenhetsmässiga förhållanden på vissa Havona-nivåer.
0:1.19 (3.6) När vi försöker föreställa oss fullkomlighet i alla faser och former av relativitet möter vi sju tänkbara typer:
0:1.20 (3.7) 1. Absolut fullkomlighet i alla aspekter.
0:1.21 (3.8) 2. Absolut fullkomlighet i vissa faser och relativ fullkomlighet i alla andra aspekter.
0:1.22 (3.9) 3. Absoluta, relativa och ofullkomliga aspekter i varierande förening.
0:1.23 (3.10) 4. Absolut fullkomlighet i vissa avseenden, ofullkomlighet i alla andra.
0:1.24 (3.11) 5. Absolut fullkomlighet i ingen riktning, relativ fulländning i alla manifestationer.
0:1.25 (3.12) 6. Absolut fullkomlighet i ingen fas, relativ i vissa, ofullkomlig i andra.
0:1.26 (3.13) 7. Absolut fullkomlighet i inget attribut, ofullkomlighet i alla.
II. Gud
0:2.1 (3.14) Evolverande dödliga varelser upplever ett oemotståndligt behov av att skapa en sinnebild av sina finita uppfattningar om Gud. Människans medvetande om moralisk plikt och hennes andliga idealism representerar en värdenivå — en erfarenhetsmässig verklighet — som är svår att symbolisera, att uttrycka som sinnebild.
0:2.2 (3.15) Kosmiskt medvetande innebär att man inser existensen av en Första Orsak, den enda oförorsakade verkligheten. Gud, den Universelle Fadern, verkar på Gudomspersonlighetens tre nivåer av subinfinit värde och relativ gudomlighetsyttring:
0:2.3 (3.16) 1. Förpersonlig — så som i Fadersfragmentens, sådana som Tankeriktarnas omvårdnad.
0:2.4 (3.17) 2. Personlig — så som i den evolutionära erfarenheten hos skapade och avlade varelser.
0:2.5 (3.18) 3. Överpersonlig — så som i den eventuerade existensen hos vissa absonita och associerade varelser.
0:2.6 (3.19) GUD är en ordsymbol som anger alla personaliseringar av Gudomen. Termen fordrar en annorlunda definition på varje personlig nivå av gudomsfunktion och måste ytterligare omdefinieras inom var och en av dessa nivåer då denna term kan användas för att beteckna de olika jämställda och underordnade personaliseringarna av Gudomen; till exempel: Paradisets Skaparsöner — lokaluniversernas fäder.
0:2.7 (4.1) Termen Gud, så som vi använder den, kan förstås:
0:2.8
