och fulländade andar. Samverkaren är andesinnets personlighet, källan till intelligensen, förnuftet och det universella sinnet. Men Paradisön är icke-personlig och utom-andlig, den utgör den universella kroppens kärna, den fysiska materiens källa och centrum och det absoluta huvudmönstret för den universella materiella verkligheten.
0:5.6 (8.6) Dessa egenskaper som kännetecknar den universella verkligheten manifesteras i Urantia-människornas upplevelse och erfarenhet på följande nivåer:
0:5.7 (8.7) 1. Kropp. Människans materiella eller fysiska organism. Den levande elektrokemiska mekanismen av animalisk natur och ursprung.
0:5.8 (8.8) 2. Sinne. Människoorganismens tänkande, uppfattande och kännande mekanism. Den totala medvetna och omedvetna erfarenheten. Intelligensen i anslutning till känslolivet sträckande sig uppåt genom dyrkan och visdom till andenivån.
0:5.9 (8.9) 3. Ande. Den gudomliga ande som lever i människans sinne — Tankeriktaren. Denna odödliga ande är förpersonlig — inte en personlighet, fastän bestämd att bli en del av den överlevande dödliga varelsens personlighet.
0:5.10 (8.10) 4. Själ. Människans själ är ett erfarenhetsmässigt förvärvande. När en dödlig varelse väljer ”att göra den Himmelske Faderns vilja”, då blir den inneboende anden fader till en ny verklighet i människans erfarenhet. Det dödliga och materiella sinnet är modern till denna samma uppkommande verklighet. Substansen av denna nya verklighet är varken materiell eller andlig — den är morontiell. Detta är den uppkommande och odödliga själen, som är bestämd att överleva den jordiska döden och påbörja uppstigningen till Paradiset.
0:5.11 (9.1) Personlighet. Den dödliga människans personlighet är varken kropp, sinne eller ande; inte heller är den själen. Personligheten är den enda oföränderliga verkligheten i en i övrigt ständigt föränderlig erfarenhet hos skapade varelser; och den förenar alla andra associerade individualitetsfaktorer. Personligheten är den unika gåva som den Universelle Fadern ger till de levande och associerade energierna av materia, sinne och ande, och som överlever med den morontiella själens överlevande.
0:5.12 (9.2) Morontia är en term som betecknar en vidsträckt nivå som ligger mellan det materiella och det andliga. Den kan beteckna personliga eller opersonliga verkligheter, levande eller icke-levande energier. Ränningen i morontia är andlig; dess väft är fysisk.
VI. Energi och mönster
0:6.1 (9.3) Allting som reagerar på Faderns personlighetsströmkrets kallar vi personligt. Allting som reagerar på Sonens andeströmkrets kallar vi ande. Allting som reagerar på Samverkarens sinnesströmkrets kallar vi sinne, sinne som en egenskap hos den Oändlige Anden — sinne i alla sina faser. Allting som reagerar på den materiella gravitationens strömkrets, med dess centrum i Paradisets nedre del, kallar vi materia — energi-materia i alla dess förvandlingsstadier.
0:6.2 (9.4) ENERGI använder vi som en allomfattande term tillämpad på andliga, sinnesmässiga och materiella områden. Kraft används också på samma vida sätt. Styrka är vanligen begränsad till att beteckna den elektroniska nivån av materia som reagerar på materiell eller lineär gravitation i storuniversum. Styrka används också för att beteckna suveränitet. Vi kan inte följa era allmänt accepterade definitioner av kraft, energi och styrka eller makt. Språket är så fattigt att vi måste ge dessa termer många olika betydelser.
0:6.3 (9.5) Fysisk energi är en term som anger alla faser och former av fenomenell rörelse, verksamhet och potential.
0:6.4 (9.6) Då vi diskuterar manifestationer av fysisk energi använder vi vanligen termerna kosmisk kraft, emergent energi och universumstyrka. De används ofta som följer:
0:6.5 (9.7) 1. Kosmisk kraft omfattar alla energier som härrör från det Okvalificerade Absolutet, men som ännu inte reagerar på Paradisets gravitation.
0:6.6 (9.8) 2. Emergent energi omfattar de energier som reagerar på Paradisets gravitation, men som ännu inte reagerar på lokal eller lineär gravitation. Detta är energi-materians förelektroniska nivå.
0:6.7 (9.9) 3. Universumstyrka innefattar alla former av energi vilka, medan de fortfarande reagerar på Paradisets gravitation, reagerar direkt på lineär gravitation. Detta är den elektroniska nivån hos energi-materia och alla senare evolutioner därav.
0:6.8 (9.10) Sinne är ett fenomen som innebär aktivitetsnärvaro av levande omvårdnad förutom olika slags energisystem; och detta gäller på alla ingelligensnivåer. I personligheten ligger sinnet alltid mellan ande och materia; därför är universum upplyst av tre slags ljus: materiellt ljus, intellektuell insikt och andeluminositet.
0:6.9 (10.1) Ljus — andeluminositet — är en ordsymbol, en språkbild, som anger den personlighetsmanifestation som kännetecknar andevarelser av olika klasser. Denna lysande emanation är på intet sätt besläktad med vare sig intellektuell insikt eller manifestationer av fysiskt ljus.
0:6.10 (10.2) MÖNSTER kan projiceras som materiellt, andligt eller sinnesmässigt, eller vilken som helst kombination av dessa energier. Det kan genomsyra personligheter, identiteter, väsen eller icke-levande materia. Men mönster är mönster och förblir mönster; endast kopior mångfaldigas.
0:6.11 (10.3) Mönster kan gestalta och ge form åt energin men har inte kontroll över den. Gravitationen har den enda kontrollen över energi-materien. Varken rymden eller mönstret reagerar för gravitationen, men det finns inget samband mellan rymd och mönster; rymden är varken mönster eller potentiellt mönster. Mönster är en konfiguration av verkligheten som redan har betalt all gravitationsskuld; varje mönsters verklighet består av dess energier, dess sinne, ande, eller materiella beståndsdelar.
0:6.12 (10.4) I motsats till aspekten av det totala avslöjar mönstret energins och personlighetens individuella aspekt. Personlighets- eller identitetsformer är mönster som framflyter ur energi (fysisk, andlig eller sinnemässig), men de är inte en inneboende del därav. Den egenskap hos energin eller personligheten, som förorsakar uppkomsten av mönster, kan hänföras till Gud — Gudomen — till Paradisets kraftfond, till samexistensen av personlighet och styrka.
0:6.13 (10.5) Mönster är en urdesign från vilken kopior görs. Det Eviga Paradiset är mönstrens absolut; den Evige Sonen är mönsterpersonligheten; den Universelle Fadern är det direkta förfader-upphovet till båda. Men Paradiset utger inte mönster, och Sonen kan inte utge personlighet.
VII. Den Suprema Varelsen
0:7.1 (10.6) Totaluniversumets gudomsmekanism är tvåfaldig vad beträffar evighetsförhållanden. Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är eviga — är existentiella varelser — medan Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute är aktualerande Gudomspersonligheter från de tid-rymd- och tid-rymd-transcenderade sfärernas post-Havona-epoker inom totaluniversums evolutionära expansion. Dessa aktualerande Gudomspersonligheter är framtida evigheter från den tid då, och på det sätt som, de styrkepersonaliserar sig i de växande universerna genom tekniken att erfarenhetsmässigt aktualera de eviga Paradisgudomarnas associativa-skapande potentialer.
0:7.2 (10.7) Gudomen är därför tvåfaldig i sin tillvaro:
0:7.3 (10.8) 1. Existentiell — varelser med evig existens, förgången, nuvarande och framtida.
0:7.4 (10.9) 2. Erfarenhetsmässig
