och de används i stor utsträckning, fast indirekt, av Dagarnas Fornas domstolar. Men detta levande bibliotek, tillgängligt för centraluniversumet och superuniverserna, har de lokala skapelserna inte tillgång till. Endast indirekt och via återspeglingen kan de lokala universerna försäkra sig om fördelarna av kunskapen i Paradiset.
6. Filosofins Mästare
27:6.1 (302.5) Näst efter den suprema tillfredsställelsen av dyrkan kommer upprymdheten, som filosofin ger. Aldrig stiger er ni så högt eller avancerar så långt att det ännu inte skulle finnas tusende mysterier som fordrar tillämpning av filosofi när man försöker lösa dem.
27:6.2 (302.6) Mästarfilosoferna i Paradiset fröjdas åt att leda dess invånares, både inföddas och uppstignas tankar, i den uppfriskande sysselsättningen att försöka lösa universumproblem. Dessa supernafiska filosofins mästare är de ”vise männen i himlen”, de visdomens varelser som utnyttjar kunskapens sanning och erfarenhetens fakta i sina strävanden att få grepp om det okända. Hos dem når kunskapen upp till sanning och erfarenheten höjs till visdom. I Paradiset upplever de uppstigna personligheterna från rymden varandets höjdpunkter: de har kunskap; de känner sanningen; de kan filosofera — tänka sanning; de kan rentav söka förstå den Ultimates uppfattningar och försöka få grepp om Absolutens förfaranden.
27:6.3 (303.1) Inom det södra ytterområdet av Paradisets vidsträckta domän håller filosofins mästare detaljerade kurser om visdomens sjuttio funktionella delområden. Här behandlar de Infinitetens planer och ändamål och försöker koordinera erfarenheterna och sammanfatta allas kunskap som har tillträde till deras visdom. De har utvecklat en högt specialiserad inställning till olika universumproblem, men deras slutliga slutledningar är alltid entydigt överensstämmande.
27:6.4 (303.2) Dessa Paradisfilosofer undervisar med alla möjliga instruktionsmetoder, inklusive den högre graftekniken från Havona och vissa paradismetoder för överföring av information. Alla dessa högre förfaranden att bibringa kunskap och överföra idéer ligger totalt bortom fattningsförmågan hos även det högst utvecklade människosinnet. En timmes instruktion i Paradiset motsvarar tio tusen år enligt de metoder som på Urantia bygger på att minnas ord. Ni kan inte förstå sådana kommunikationsförfaranden, och det finns helt enkelt ingenting som de kan jämföras med i de dödligas erfarenhet, ingenting som de kan liknas vid.
27:6.5 (303.3) För filosofins mästare är det ett supremt nöje att förmedla sin tolkning av universernas universum till de varelser som har stigit upp från världarna i rymden. Fastän filosofin aldrig kan vara lika säker i sina slutledningar som kunskapens fakta och erfarenhetens sanningar, så kommer ni dock, efter att ha lyssnat till dessa första gradens supernafer diskutera evighetens olösta problem och Absolutens åtgärder, att känna en bestämd och bestående tillfredsställelse beträffande dessa obemästrade frågor.
27:6.6 (303.4) Dessa intellektuella sysselsättningar i Paradiset utsänds inte; fulländningens filosofi är tillgänglig endast för dem som personligen är närvarande. De runtom kretsande skapelserna känner till denna undervisning endast genom dem som har gått igenom denna erfarenhet och som senare har fört denna visdom ut till universerna i rymden.
7. Gudsdyrkarledarna
27:7.1 (303.5) Dyrkan är det högsta privilegiet och den första plikten för alla skapade förståndsvarelser. Dyrkan är den medvetna och glädjefyllda handling som innebär ett igenkännande och erkännande av sanningen och verkligheten av Skaparnas nära och personliga förhållanden till sina skapade. Dyrkans kvalitet bestäms av djupet i den skapade varelsens uppfattning; och då kunskapen om Gudarnas infinita karaktär tilltar blir gudsdyrkan allt mera allomfattande tills den slutligen når upp till den högsta erfarenhetsmässiga glädjens härlighet och det mest utsökta välbehag som skapade varelser känner.
27:7.2 (303.6) Fastän Paradisön har vissa platser för dyrkan är den närmare att vara en enda enorm helgedom för gudsdyrkan. Dyrkan är den första och dominerande passionen hos alla som stiger iland på dess lycksaliga stränder — de varelsers spontana känsloutbrott som har lärt sig tillräckligt om Gud för att nå fram till hans närvaro. Cirkel efter cirkel under färden inåt genom Havona är dyrkan en växande passion tills det i Paradiset blir nödvändigt att styra och på annat sätt kontrollera dess uttryck.
27:7.3 (304.1) De periodiska, spontana grupp- och andra speciella utbrotten av suprem tillbedjan och andligt lov i Paradiset sker under ledning av en speciell kår av första gradens supernafer. Under ledning av dessa gudsdyrkarledare når denna vördnadsbetygelse upp till den skapades mål att känna största möjliga tillfredsställelse, supremt välbehag, och upp till högsta fulländning i sublimt självuttryckande och personlig njutning. Alla första gradens supernafer längtar efter att bli gudsdyrkarledare; och alla uppstigande varelser skulle med glädje för alltid stanna kvar i denna attityd av dyrkan om inte uppdragscheferna periodiskt skulle upplösa dessa samlingar. Men av ingen uppstigen varelse fordras att han går in i den eviga tjänstens uppdrag förrän han har uppnått full tillfredsställelse av dyrkan.
27:7.4 (304.2) Det är gudsdyrkarledarnas uppgift att undervisa de uppstigna varelserna att dyrka på så sätt att de kan få denna tillfredsställelse av att uttrycka sig själva och samtidigt kunna rikta uppmärksamheten på paradisregimens väsentliga aktiviteter. Utan förbättring av tekniken för dyrkan skulle det ta hundratals år för en genomsnittlig dödlig som når Paradiset att fullt och tillfredsställande uttrycka sina känslor av intelligent uppskattning och den uppstignes tacksamhet. Gudsdyrkarledarna öppnar nya och hittills okända uttryckskanaler så att dessa underbara barn från rymdens sköte och tidens födslovånda kan få den fulla tillfredsställelsen av dyrkan på mycket kortare tid.
27:7.5 (304.3) Allt det kunnande som hela universums alla varelser är i besittning av och som kan intensifiera och förhöja förmågan att uttrycka sig och att framföra uppskattning används i största möjliga utsträckning vid dyrkan av Paradisgudomarna. Dyrkan är den högsta glädjen i Paradisets tillvaro; det är Paradisets upplivande underhållning. Vad lek och spel gör för ert uttröttade sinne på jorden, det gör dyrkan för era fulländade själar i Paradiset. Sättet för dyrkan i Paradiset ligger helt bortom de dödligas fattning, men andan i dyrkan kan ni börja uppskatta redan här nere på Urantia, ty redan nu bor Gudarnas andar i er, svävar över er och inspirerar er till sann gudsdyrkan.
27:7.6 (304.4) Det finns fastställda tider och platser för dyrkan i Paradiset, men det är inte tillräckligt inom ramen för det ständigt växande överflödet av andliga känslor som beror på de strålande varelsernas växande intelligens och expanderande gudomlighetsinsikt som de har skaffat sig under den erfarenhetsmässiga uppstigningen till den eviga Ön. Allt sedan Grandfandas dagar har supernaferna aldrig helt kunnat göra rum för dyrkans ande i Paradiset. Det finns alltid ett överskott av andaktighet mätt med förberedelserna till dyrkan. Och detta beror på att personligheter som är medfött fulländade aldrig helt kan uppskatta de överväldigande reaktionerna förorsakade av de andliga känslorna hos varelser som långsamt och med möda har banat sin väg uppåt till Paradisets härlighet från djupet av det andliga mörkret i de lägre världarna i tid och rymd. När dessa änglar och dödliga från tiden når fram inför Paradisets Makter kommer de känslor som har samlats under tidsåldrarnas gång till uttryck, ett skådespel som högeligen förvånar Paradisets änglar och som åstadkommer den största möjliga glädjen av gudomlig tillfredsställelse hos Paradisets Gudomar.
27:7.7 (304.5) Ibland blir hela Paradiset översköljt av en förhärskande flodvåg av andliga och andaktsfulla uttryck. Ofta kan gudsdyrkarledarna inte kontrollera dessa fenomen förrän den trefaldiga fluktuationen i ljuset från Gudomens boning framträder, vilket anger att Gudarnas gudomliga hjärta har blivit helt och fullt tillfredsställt av
